Olof Wretling och Mattias Fransson som husse och någon sorts husdjur importerat från Rumänien.
Teater
Monstrets tid
Av och med: Sven Björklund, Mattias Fransson och Olof Wretling
Regi: Ada Berger
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Ljud: Evelina Kyrk
Ljus: Hannele Philipsson, Sofia Linde
Var: Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm
Människan låter sig gärna styras av sina rädslor och kan gå långt för att skaffa sig en känsla av trygghet.
Det är en stark kraft som det går att kapitalisera på i olika former – det ser vi inte minst i vår samtid. Man kan bygga arméer, tjäna enorma summor på säkerhetslösningar och vinna val genom att peka på hot och ovisshet.
Man kan också göra humor om det. Humor med udd och svärta som trots allt lämnar åskådaren med en känsla av att livet kanske inte är så farligt ändå.
I "Monstrets tid" möter vi trion Sven Björklund, Olof Wretling och Mattias Fransson i en föreställning full av infall, associationer och skvatt galna karaktärer.
Trion behöver bara kliva in på scenen för att vi ska börja skratta. De har varsin välskräddad men helt skev tweedkostym och de sjukaste frisyrer man kan komma på. Men strax fylls salongen av osäkerhet. Är Sven Björklunds karaktär någon sorts monster eller en människa som utsätts för mobbning?
Och vad är vi egentligen mest rädda för? Social utfrysning? Att inte passa in? Det okända?
Olof Wretling, Mattias Fransson och Sven Björklund gestaltar tre osköna snubbar som inte riktigt hittar fram till varandra - en av vår tids stora rädslor är att inte ha några vänner och leva ett tråkigt liv.
Monster lurar i alla situationer. Kan vi skaffa oss en försäkring som täcker alla eventuella skador som monstren kan orsaka? Hjälper det att utrusta sig med larm och övervakningskameror kopplade direkt till säkerhetsföretaget?
Och vad gör man om man kommer hem från semestern och det ligger ett ägg på mattan i hallen? Kallar in den nationella säkerhetsstyrkan eller slänger det i soppåsen?
I olika scener dyker trion in och ut ur olika karaktärer och scener. Ibland känner vi igen oss. Här finns skruvade versioner av samtalen vid kaffeautomaten på jobbet, livesändningarna i tv och hundägarens försvarstal över sin oregerliga och skrämmande jycke.
Sven Björklund, Olof Wretling och Mattias Fransson har total kontroll över kroppsspråk och tajming och vågar lita på sitt material så att de aldrig drar något skämt för långt eller blir övertydliga.
Det är så roligt att jag får en klump i magen av gapflabbet som jag inte kan släppa lös i salongen. Så här kul har jag inte haft på en teater på år och dag.