Drömmen om en klänning från Dior

En charmerande vuxensaga från 1950-talets modevärld ger en stunds ljuv verklighetsflykt.

Mrs. Harris (Lesley Manville) drömmer om att äga en egen klänning från modehuset Dior.

Mrs. Harris (Lesley Manville) drömmer om att äga en egen klänning från modehuset Dior.

Foto: Ada Films Ltd

Recension2022-10-12 17:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Komedi

Titel: Mrs. Harris goes to Paris

Visas på: Bio

I rollerna: Lesley Manville, Isabelle Huppert, Jason Isaacs

Regi: Anthony Fabian

Speltid: 115 min

Betyg: 3

Mrs. Harris jobbar med att städa i bättre bemedlade Londonhem. Andra världskriget är slut och hon längtar efter att hennes man ska komma hem från fronten. När hon får se en klänning från Dior hos en av sina kunder börjar hon drömma om att köpa en liknande. Men hur ska en liten grå och fattig person som hon kunna göra det?

Manuset, baserat på en roman av Paul Gallico, har sagolika drag av både "Askungen" och "Mary Poppins". Lesley Manville förser sin huvudroll med optimism, älskvärdhet och rättframhet. Med tur och goda vänner lyckas Mrs. Harris skrapa ihop reskassan så att hon kan åka till Paris. Väl där lyckas hon ta sig in i själva modehuset Dior och blir kompis med den hårt arbetande personalen. De applåderar att hon följer sina drömmar. De flesta är snälla och välkomnande. Fast Mrs. Harris får ta ett par fajter med modehusets konservativa koordinator, Mme Colbert, spelad av en snipigt ilsken Isabelle Huppert. På gatorna utanför strejkar Paris sophämtare, vilket elegant flätas in i handlingen.

Klassmotsättningar, mer existentiella frågor och en romantisk kärleksberättelse mellan två bifigurer bildar en något förströdd klangbotten till denna ljuva vuxensaga om att godhet lönar sig och att vacker yta inte behöver skymma sikten, utan kan göra den klarare. Men filmen ger ändå en stunds förtjusande och lite gammaldags verklighetsflykt.