Biografi/Äventyr
Titel: Napoleon
Visas på: Bio
I rollerna: Joaquin Phoenix, Vanessa Kirby, Tahar Rahim
Regi: Ridley Scott
Speltid: 158 min
Betyg: 2
Det är svårt att bli klok på varför den 85-årige regissören Ridley Scott har valt att göra en film om en av världens mest omskrivna och gestaltade personer. I en tid då omvärlden fullkomligen briserar av krigsaktiviteter tänker man spontant att syftet måste ha varit att skildra den franske kejsaren Napoleon (1769–1821) ur en ny vinkel. Så är dock inte fallet.
Joaquin Phoenix har gjort en mängd stora och udda roller på bioduken med gott resultat, det ska villigt erkännas. Som Napoleon Bonaparte bottnar han dock inte riktigt. Om det nu är hans eller Ridley Scotts fel i första hand är svårt att säga. Men den grymme och megalomane barnunge till tråkmåns som Phoenix gestaltar här känns som en av de engelska karikatyrer som florerade när Napoleon var den svurne fienden. Inte minst hans insatser som älskare är rent parodiska. Att skildra en despot i allt sitt vansinne hade legat betydligt bättre till i tiden.
Det går knappast att föreställa sig vilken budget Ridley Scott har jobbat med. Filmen har mängder av spektakulära bataljscener. Det är genomgående skickligt filmat, men är det närbilder på lemlästade människor och djur som världen behöver? Även som historielektion har filmen brister. För det första måste man vara påläst för att hänga med. För det andra så är det mängder av fantasier i skildringen av skeendet på slagfälten. Att Napoleon själv skulle ha lett kavalleriattacker med dragen sabel är inget jag har sett eller läst någon annanstans.
För den som har studerat slaget vid Waterloo (där Napoleon fick på nöten) och de andra berömda bataljerna är det tydligt att historisk korrekthet inte är något som har intresserat vare sig manusförfattaren David Scarpa eller Ridley Scott. Fortfarande är "Waterloo" från 1970 den klart bästa skildringen (där användes dessutom den ryska armén till något vettigt).
Man kunde ha tänkt sig att Ridley Scott i stället menade sig att fokusera på den så viktiga kärlekshistorien i Napoleons liv, den med kejsarinnan Joséphine de Beauharnais. I stunder väcker den visserligen intresse, men också den blir ganska ytlig, trots fint spel av Vanessa Kirby. En film som skildrat Joséphines liv hade kunnat vara något att verkligen satsa på.