Aqua Vinetto, Munktellstaden.
Krogrecension
De flesta håller nog med om att pizza, pasta och antipasti alltid är gott – oavsett om det rör sig om en vesuvio för under hundralappen vid ett gatuhörn eller en handknådad gnocchi på en uteservering vid medelhavet. Därför var det med viss nervositet som Krogpatrullen nyligen satte sig till bords för att testa Aqua Vinetto, en italiensk krog med hög svansföring som öppnade på en av stans vackraste adresser för drygt ett år sedan.
Menyn på Aqua Vinetto är enkelt indelad i förrätter, pastarätter, pizza, varmrätter och desserter. Högst upp på förrättslistan erbjuds en spännande antipastibricka (144:-) som Krogpatrullen hungrigt beställer in för att starta kvällen.
Antipastibricka, 144:-
Att sitta och plocka med de italienska charkuterierna intill de stora fönstren precis som solen sakta sjunker och de första höstlöven faller ner i ån är inte alls en smärtsam upplevelse, även om vi finner innehållet på tallriken något obalanserat. Till det facila priset förväntar vi oss inga enorma mängder, men vi hade hoppats på en större variation ostar (vid vårt besök endast en bit chèvre och mozzarella). De stora bitarna melon och de fräscha vindruvorna piggar upp, men vi förstår oss inte alls på valet av Göteborgskex på en italiensk förrättsbricka.
När det blivit dags för varmrätt väljer vi att prova rätter från både pasta-, pizza-, och varmrättsdelen av menyn. Hur kocken på en italiensk restaurang lagar sin carbonara (174:-) utgör för oss ett enkelt lackmustest på vilket man kan bedöma både kökets färdighet och filosofi. På Aqua Vinetto serveras den – rätt gissat – väldigt generöst och rustikt, men inte utan viss omtanke.
Carbonara, 174:-
Parmesanen är grovt riven i riklig mängd och den spänstiga basilikakvisten med äggulan i sitt skal är en fröjd för ögat. Såsen är krämig, men vi hade önskat att sidfläsket hade stekts knaprigare. Faktum är att här inte finns någon konsistensskillnad mellan pasta och bacon – en italienare hade förmodligen fnyst åt hur långt från al dente denna anrättning befinner sig. Men att skölja ner det hela med ett glas av husets vita (Trebbiano och Chardonnay, 74:-) är trots allt en mycket behaglig upplevelse.
Oxfilé, 359:-
Husets oxfilé – filetto di manzo (359:-)– med gästens eget val av flera olika såser (vitlökssås, pepparsås, gorgonzolasås m.fl) är både av hög kvalité, mört och perfekt tillagat. Krogpatrullen väljer den hemslagna bearnaisesåsen med en ljuvlig smak av dragon och vinäger. Gällande tillbehören har vi tyvärr inte mycket positivt att säga. Sparrisen är mosig och överstekt, potatisen serverad helt utan inspiration och tomaterna och kantarellerna känns som en eftertanke. Däremot misstänker vi att de köttälskare som oavsett vilket föredrar att pilla bort grönsakerna inte lär bli besvikna av denna rätt. Sällan har vi sett en sådan stor mängd oxfilé – som ofta blott serveras i en nätt medaljong – presenteras på ett och samma fat. Detta skulle bäst kunna beskrivas som en riktig skogshuggarportion. Detsamma gäller mängden sås. Ett glas husets röda (Sangiovese och Merlot, 74:-) passar utmärkt till.
Aqua Vinetto, 194:-
Svårast att bedöma är pizzan. Ur det rika utbudet väljer Krogpatrullen att beställa den som fått bära restaurangens eget namn, Aqua Vinetto (194:-), med soltorkade tomater, prosciutto di Parma, ruccola och parmesan. En okej pizza går att få för betydligt lägre pris på många ställen i staden, så här krävs det att man levererar. Tyvärr finner vi balansen mellan deg och toppings för skev – det blir tuggigt, angränsar till torrt. Tomatsåsen har en fin sötma som bryter av väl mot den generösa parmesanmängden, men det räcker inte för att vinna fajten mot den tunga degen.
Tiramisu, 104:-
En av kvällens mest angenäma överraskningar kommer mot slutet, när vi beställer en tiramisu (104:-) för att avrunda middagen. En smaskig liten tolkning av den klassiska desserten med äggulor, amaretto och kaffedränkta kakor som gör att Krogpatrullens kväll slutar i dur. Faktum är att med sitt ypperliga läge, sin vackra interiör och vänliga personal kommer Aqua Vinetto långt i sin ambition om att vara den trevliga kvarterskrogen där man kan ducka in för en bit god mat. Men på detaljnivå finns enligt mycket att slipa på om man ska kunna locka ut folk alla dagar i veckan – det räcker inte att bara servera stora portioner.