Roman
Orhan Pamuk
Pestnätter
Övers. Mats Andersson
Norstedts
Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur år 2006. Han bor i Istanbul och från Istanbul kommer också några av nyckelpersonerna i hans mastodontroman "Pestnätter". Handlingen utspelas år 1901 på en liten påhittad ö i Medelhavet som sägs tillhöra Osmanska riket. Till denna idyll, genomströmmad av lindbloms- och rosendoft, kommer pesten och med den skräcken. Snart ligger liklukten tung över trädgårdarna.
Med ironi och skärpa illustrerar Orhan Pamuk hur det ingalunda är människans bästa sidor som kommer i dagen inför döden. I stället vaknar egoism och hat. Av den självuppoffring och solidaritet som skulle ha kunnat lindra fasan syns inget. Handelsmännen gömmer sina varor så de inte ska ta skada av desinfektionsmedlen. Lumpsamlarna stjäl och säljer de pestdödas smittade kläder. Resebyråer och båtägare berikar sig på överfulla båtar där pilgrimer och pestflyktingar riskerar livhanken. Den enda tröst som nämns är att "i ett dunkelt sovrum omfamna sin älskade".
Orhan Pamuk resonerar också kring slumpens roll i stora skeenden och om enskilda hjältars påverkan på historien. På hans lilla ö upphöjs plötsligt en vanlig enkel livvakt till nationalhjälte. Han marscherar i väg med en grupp karantänsoldater och stänger telegrafen, så att sultanen i Istanbul inte kan lägga sig i vad som sker på ön. Sedan viftar han med en banderoll och ropar ut öns självständighet och vips har han säkrat sig en plats i skolböckerna. Men det får han aldrig veta för pesten tar både honom och hans gravida älskade.
Romanen vimlar av personer. Tre hälsovårdsspecialister av vilka två mördas, en prinsessa vars brev till en syster påstås vara romanens utgångspunkt och en klurig guvernör som är älskansvärd trots grymhet och rackarspel, är centralfigurer. Orhan Pamuk ställer med en blinkning västerländskt mot österländskt när han matchar Sherlock Holmes sätt att lösa mordgåtor med logik mot guvernörens beordrade tortyr.
Många tegelstenar borde bantas. Det gäller också "Pestnätter", vars ordflöde ibland blir prövande. Att personerna är mer typer än människor ligger däremot i genrens natur, besläktad som Orhan Pamuks roman är med pikareskromanen. Det som framför allt håller läsaren på tårna är den våldsamma rörelse som Pamuk åstadkommer genom att ständigt växla scenarier.