Föreställningen "Ägd. Jakten på ett rikare liv" ställer höga krav på publiken och bygger på att det finns en överenskommelse om att Fredrik Lindström och Henrik Schyffert är roliga.
För här handlar det om ekonomisk teori, konsumtionskritik och civilisationens undergång. Ämnen som inte bara är präktiga, utan i de allra flesta sammanhang också tråkiga och känsliga. I händerna på Fredrik Lindström och Henrik Schyffert blir de inte bara flabbig humor. De blir också verktyg till att faktiskt ge publiken en och annan tankeställare. Men vägen dit är lång och slingrig.
Innan vi ens får se kvällens huvudpersoner i sina fåniga, färgglada kostymer som understryker deras scenpersonligheter, (välsittande och enkelknäppt i klatschigt laxrosa till den ängslige Henrik Schyffert och dubbelknäppt, obekvämt lila till den prästerlige Fredrik Lindström), matas vi med en lektion i teoretisk ekonomi av en vederhäftig kvinnlig speakerröst, illustrerad med festliga bilder projicerade på scenens fond. Det är möjligen underhållande, och publiken skrattar artigt.
När sedan Fredrik Lindström och Henrik Schyffert kommer in på scenen tillkännager de att de är snuskigt rika båda två. Vi får till och med veta att Henrik Schyffert 2012 hade en taxerad inkomst på drygt 2,3 miljoner.
Även om detta inte varit någon hemlighet blir stämningen rätt sval i salongen. Genom att prata om pengar bryter Schyffert och Lindström ett tabu. När de dessutom etablerar ett "Vi" som tänker berätta för oss hur det är där uppe på toppen, sjunker stämningen ganska påtagligt i salongen. Då klipper herrarna till med osmakligheten att idiotförklara publiken som har betalat 500 spänn för att se just denna föreställning.
Att Henrik Schyffert och Fredrik Lindström ifrån denna bottennivå bygger en riktigt rolig och tankeväckande föreställning är skickligt. Särskilt som deras agenda är att få oss att dra ner på vår konsumtion och se vår livsstil i ett större perspektiv. För kanske är vi vid randen av vår civilisation. Romarna, till exempel, märkte ju inte själva att romarriket föll.
Det märks att Lindström och Schyffert har jobbat hårt med manuset, som har en intrikat komposition. Det som visas på scenen känns dock inte lika genomarbetat. Att skratta åt sina egna skämt är inte smart och stringent.
Att det hela lyckas är mycket tack vare Fredrik Lindström. När han släpper loss sin barnsliga iver att berätta om hur saker och ting ligger till i det sociala spelet mellan människor, är det omöjligt att inte ryckas med. Och när man lämnar salongen är man övertygad om att det är ohållbart att inte betala 250 kronor kilot för en fläskkotlett.