Folkkär vispop, energisk hiphop, driven r’n’b och så lite blandat åt småttingarna.
Tredje dagen innebar många upprepningar för den som varit där alla dagar. Samma matnasare överallt, samma vakter, samma kille som kollade väskan när man skulle över till Strömsholmen, samma vingliga bänkar vid öltälten, samma enträget arbetande ljudtekniker (inte helt utan motgångar), samma jakt på rökare som tog sig en smygcigg nere vid ån. Allt var samma. Utom artisterna.
Maja Kristina, maniskt upphaussad av arrangörerna, och dotter till Niklas Strömstedt och Agneta Sjödin, inledde lördagens uppträdanden med åtta slätstrukna låtar och ett mycket svalt intresse från en gles publik i sommarsolen. Knappt någon som hört henne hittills eftersom hon ”är stor i USA”, som det brukar heta. Men hon har nog framtiden för sig.
Renaida Braun lockade många av de yngre kidsen. Det var drag i hennes show med dansare i självlysande dräkter och diverse genreexperiment där hon sjöng allt från Kool & the Gangs gamla discolåt ”Celebration” till ”Heaven’s on Fire” av Kiss. Avslut med mellobidraget ”All the Feels” från 2018.
Pernilla Andersson lockade den lite äldre publiken med låååånga anekdoter om sina föräldrar, fadern den puritanske jazzmusikern som fått alzheimers på äldre dar och vårdats av dottern sedan 2013, den 80-åriga modern ”Ystads badflicka 1957”. Det blev en ”gråtterapitimme”, som Andersson själv uttryckte det. Bara åtta låtar på 50 minuter dessvärre.
Petters oerhörda krafturladdning inför största publiken på festivalen var definitivt lördagens mäktigaste upplevelse.