På drygt två veckor har Thomas Di Leva nu avverkat tio kyrkor runt om i Sverige med sin turné kallad "Hjärtat vinner alltid".
I fredags kom turen till Strängnäs domkyrka och som vid nästan alla andra konserter med Di Leva denna höst var även denna slutsåld.
Det var en lugn och lite vördnadsfull publik som tog plats i kyrkorummet och möjligen höll den sakrala miljön de mest yviga fansen i schack.
Men innan stjärnan anlände sjöng Strängnäs egen lokala kör Lövsångarna tre 80-talslåtar för att värma upp åhörarna.
När sedan Di Leva lugnt släntrade fram i domkyrkans mittgång, komplett iförd svartburrigt hår, Jesus-look och regnbågsklänning till tonerna av psalmen "Härlig är jorden", var stämningen perfekt.
Efter ett inledande snack om höstmörkret och förlåtelse i sedvanlig filosofisk Di Leva-stil brakade så den messianskt utstrålande artisten loss med den ena pophiten efter den andra.
Först ut var "Hoppets röst" och "Ge aldrig upp", men publiken kvicknade inte riktigt till förrän vid tredje låten: Lasse Berghagens "Sträck ut din hand".
Detta först efter att Di Leva genomfört ett rekordlångt mellansnack på nästan en kvart då han drog en anekdot om när TV4 enträget raggade upp honom till första säsongen av tv-programmet "Så mycket bättre" – innan någon visste att det skulle bli en dundersuccé.
Så Di Leva tackade ständigt nej till tv-bolaget och det var först när Lasse Berghagen tackade ja som Di Leva bestämde sig. Därav kvällens låtval.
Klart är nog att "Så mycket bättre" boostat hans karriär och gjort honom mer folkkär än någonsin.
De följande låtarna var svängiga hits ur Di Levas egen katalog: "Vem ska jag tro på?", med lite smygande allsång från en blyg och viskande publik, "Vad är frihet?" där man verkligen hör hur Di Levas sångröst är imponerande oförändrad genom decennier av artisteri, den Dylandoftande "Miraklet" och så den medryckande gospelhymnen "Everyone is Jesus" där Lövsångarna mäktigt anslöt och tog i från tårna.
Inför avslutningen med klassikern "Vi har bara varandra" utbrast Di Leva apropå kaoset i det stundande USA-valet, på sitt vanliga mjuka vis:
– Det finns inga vi och dom, det finns bara vi.
Stämningen blev därefter och man var alldeles varm i kroppen när man lämnade kyrkan och knallade ut i den mörka höstkylan.
Och kände sig lite gladare.