Mörkt om kärleken till kungen av rock'n'roll

Drama

Titel: Priscilla
Visas på: Bio
I rollerna: Cailee Spaeny, Jacob Elordi, Ari Cohen
Regi: Sofia Coppola
Speltid: 113 min
Betyg: 4

Sofia Coppolas film om Priscilla Presley är medryckande som en rocklåt från första stund. Filmen kastar oss direkt in i den då blott 14 år gamla Priscillas (Cailee Spaeny) liv på en militärbas i Tyskland där hennes pappa är stationerad. Mitt i tristessen kommer en man fram till henne och frågar om hon gillar Elvis. Så kommer det sig att hon blir bjuden till en fest hemma hos självaste kungen av rock'n'roll.

Som vuxen får man kalla kårar när hon sitter i bilen tillsammans med mannen och hans fru på väg till festen. Där står sedan Priscilla storögt inför den tio år äldre och världsberömde tonårsidolen och slätar ut sin finaste klänning med handflatorna. En tonårsdröm förvandlad till verklighet – och mardröm.

Priscilla är nästan som en sagoprinsessa. Första gången hon besöker Elvis på Graceland får hon en stark sömntablett som gör att hon sover i två dygn, som Törnrosa, eller som en symbol för den drömlika verklighet som hon har hamnat i. Snart bor hon där permanent. Hon börjar på en katolsk skola men särskilt mycket pluggande blir det inte, snarare vilt nattliv, och de andra flickorna viskar om henne när hon går förbi i korridoren. Hon får inte ta med sig någon hem och hon får inte ta något extrajobb.

Filmen bygger på Priscilla Presleys memoarer och hon har själv varit med och skrivit manus. Regissören Sofia Coppola ("Lost in translation", "Marie Antoinette") fortsätter att utforska berömmelsens baksidor. Och hon driver med klyschorna. Som när Priscilla i en scen står inför Elvis och hans entourage och provar klänningar i en tjusig boutique. Elvis har starka åsikter om hur Priscilla ska klä sig. När hon någon gång försöker säga emot utsätts hon både för hot och manipulation. Filmen har överlag en mörk humor. Som när Elvis sätter en ring på Priscillas finger och säger "vi ska gifta oss" i stället för att fråga henne.

"Priscilla" är snygg och till stora delar ett ljudsatt montage (helt utan Elvis-låtar). Ibland kan det dock bli lite väl svepande. Men det är många år som ska skildras och vi får se Priscilla förvandlas framför våra ögon. Ett förälskat barn blir en vuxen kvinna. Alla måste vi vakna ur våra drömmar och alla sagor har ett slut. Och slutscenen, som är ljudsatt med Dolly Partons "I will always love you", är fullkomligt hjärtskärande.