Magnus Carlson skickade runt en hatt fylld av lappar med låttitlar, och lät konserten hålla på tills hatten var tom. Det tog mer än två timmar, och öppnade för fin dialog med publiken.
Musik
Magnus Carlson
Gunnar Frick, piano, gitarr, dragspel
Biografbaren, Eskilstuna
När jag blickar tillbaka på år 2020 kommer jag troligen att säga som de flesta andra: att det var ett riktigt skitår. Coronapandemin släckte liv och mångas möjligheter att försörja sig. Otryggheten bredde ut sig i ett alltmer polariserat samhälle - allt underblåst av politiska krafter och konspirationsteorier och tecknen på att den globala uppvärmningen inte bara var ett hot utan ett faktum, blev allt tydligare.
Men vissa stunder kommer jag att minnas med glädje och värme. En är lördagens konsert med Magnus Carlson i Biografbaren i Eskilstuna.
Sångaren och låtskrivaren Magnus Carlson, mest känd som frontman i Weeping Willows, är även en folkkär soloartist och tung opinionsbildare i hållbarhetsfrågor. I förra vecka släppte han boken "En annan framtid" tillsammans med journalisten och författaren Johanna Stål. På lördagen gästade han Retuna i Eskilstuna för att berätta om boken och sin egen hållbarhetsresa. När han ändå var i stan passade han på att ge en konsert på Biografbaren.
Det begränsade antalet biljetter som såldes ska visst ha tagit slut på åtta sekunder. Jag misstänker att alla som knep en plats i salongen var väldigt nöjda. För jag har svårt att tänka mig att det kan bli bättre än så här under förutsättningarna som råder i coronatid.
Magnus Carlson och musikern Gunnar Frisk inledde med en fin tolkning av Nick Caves ballad "Love letter". Men snart stod det klart att detta inte skulle bli någon vanlig konsert på en dryg timme. Carlson och Frick hade nämligen fyllt en hatt med lappar med låttitlar som fick gå runt bland gästerna. Slumpen fick alltså avgöra vilken låt som skulle spelas och därtill hade Magnus Carlson en liten anekdot att berätta kring nästan alla sånger. Greppet öppnade för många spontana dialoger med publiken.
Musiken var en salig blandning. Från Evert Taube till Coldplay via Frank Sinatra och Depeche Mode. Uppsluppet och vemodigt om vart annat men allt präglat av värme, närhet och ödmjukhet.
Vi fick höra flera Weeping Willows-låtar så klart, som "Broken promised land" och min personliga favorit, "Touch me" men även "Let go" från bandets senaste album som handlar om hur Magnus Carlson tar ett sista farväl av sina föräldrar.
Starkast var kanske ändå Magnus Carlsons helgjutna tolkning av David Bowies "Where are we now" från 2013.