För oss i krogpatrullen är det så klart det senare. Av alla klichéer passar nog engelskans "less is more" bäst in för oss i jakten efter den där kvarterskrogspärlan vi så ofta dagdrömmer om.
Efter bara några minuter inne på det nyöppnade Bar Social vid Eskilstuna centralstation upplever vi att vi funnit vad vi letat efter.
Miljön är avskalad men inte steril. Personalen är tillbakalutad men inte nonchalant. Viktigast av allt: maten är enkel utan att vara tråkig.
Matsedeln är indelad i för- varm- och efterrätter till hyggliga priser. Här finns även en barmeny med plockmat för de som bara önskar något litet till AW-glaset, samt en gedigen cocktailmeny med tidslösa klassiker och egna kreationer.
Vi inleder vårt besök med toast skagen med löjrom (135:-), råbiff med klassiska tillbehör (165:-) samt gnocchi med pesto, svartkål, tomater och oliver (140:-). Att äta denna klassiker från Ligurien så som man gör nere på kontinenten – som en enkel förrätt – är ett uppfriskande sätt att njuta av pasta. De kan, de där italienarna. Synd bara att mängden svartkål är minimal och blir intetsägande i helheten.
Bar Socials toast skagen är varken kylskåpskall eller överdrivet kladdig. Tvärtom är balansen mellan räkor och allt annat precis så balanserad och generös som man alltid drömmer om men sällan serveras.
Bäst bland förrätterna är dock råbiffen.
En medlem i krogpatrullen minns sina hundår i krogbranschen i en liten fransk bergsby. Där fick kökschefen kväll efter kväll förklara för gästerna varför han valt att inte tydligt skriva coupé au couteau intill tartaren på menyn:
En råbiff som inte är handskuren är inte en råbiff, utan bara något så hemskt som en otillagad hamburgare.
På Bar Social är denna handskurna franska klassiker serverad på helt rätt sätt. Vår enda invändning är att vi gärna hade sett en mer finhackad rödlök. De något stora bitarna blir lite väl skarpa.
Efter att ha druckit iskall öl till förrätterna för att stilla törsten (40cl Melleruds pilsner, 72:-/glas, samt alkoholfri Easy Rider IPA, 59:-/flaska) ber vi personalen om hjälp med vinutbudet inför vårat val av varmrätter: Biff Rydberg (325:-), moules frites (205:-) samt blomkålsstek med ljummen linssallad (185:-).
Personalen föreslår självsäkert husets röda Torre del Falasco (85:-/glas) till biffen – en len och mjuk historia – samt en fruktig och fräsch tysk Riesling (95:-/glas) till moules och blomkål.
När vi får in maten förstår vi varför.
Blomkålssteken är en pigg och rolig rätt, vällagad nog att få även den mest inbitna av köttälskare att ifrågasätta om man verkligen måste ha kött med på tallriken för att få kalla det för middag. Vi hade gärna sett en lite större mängd av den ljumna linssalladen och underliggande blomkålspurén, som båda smakar underbart.
När vi lyfter locket på den stora grytan blåmusslor är doften av vitlök och grädde munvattnande hemtrevlig och trygg. Tänk att lite vitt vin, några morötter, en skvätt grädde och några nävar musslor kan smaka så gott! Synd bara att det är omöjligt för oss att få i oss allt av det goda spadet, hur vi än kämpar med skedarna. Att denna ljuvliga sås serveras utan bröd är helt enkelt en skandal.
Biffen, då?
När man har att göra med en rätt som egentligen bara är en glorifierad pyttipanna är det viktigt att hantera alla råvaror med respekt. På Bar Social gör man det oklanderligt. Köttet är salt och saftigt, löken är söt och mjuk. Potatisen serveras i små tärningar som knaperstekts, äggulan binder allt samman och senapskrämen ger rätten det där stinget som gör att den inte känns tråkig. Däremot är vi rädda att många kommer ha svårt att förstå hur en så enkel rätt kan kosta så mycket. Det rör sig ju trots allt om väldigt enkla råvaror.
Vi avrundar besöket med säsongens paj (105:-). Som sig bör rör det sig under vårt besök om rabarber. Vi kan tycka att denna delikata ingrediens försvinner lite under glassen och smuldegen, det hela smakar mest vanilj och socker.
Det börjar fyllas på i lokalen. I baren skakar man cocktailshakers och på uteplatsen viftar någon in ytterligare ett par glas bubbel. Bar Social är av allt att döma kvarterskrogen som Eskilstuna väntat på, och som vi kommer återvända till många gånger.