Oscar Töringe som bitter och ledsen sångare och Hampus Hallberg som nördig gitarrist i musikteatern "Alltid vara vi".
Diskussionerna går höga hemma i köket inför premiären på "Alltid vara vi".
En pjäs baserad på Veronica Maggios album "Satan i gatan" och Oscar Linnros skiva "Vilja bli", två klassiska svenska break up- album skapade av två av Sverige största popstjärnor som, när det begav sig, just hade gjort slut med varandra. En handling som utspelar sig i en musikstudio där ett popband som spruckit återförenas efter tio år för att spela in nya låtar och kanske rensa luften så att alla kan gå vidare. Är det ett spekulativt och publikfriande tilltag, smart och intressant eller bara väldigt kul?
Själv gissade på alternativet "väldigt kul".
Efter att ha tillbringat två timmar och 45 minuter i ett ett rusigt publikav som skrattar, klappar händerna spontant och slutligen ropar in ensemblen typ sju gånger under applådtacket, fick jag kvitto på att jag hade rätt.
"Alltid vara vi" är en varm och oavbrutet underhållande musikteaterföreställning med hög igenkänningsfaktor för alla som någon gång varit med i ett band.
Det handlar alltså om en popgrupp bestående av sångarna och låtskrivarna Louise (Louise Peterhoff) och Oscar (Oscar Töringe) gitarristen Hampus (Hampus Hallberg) och basisten Daniel (Daniel Bingert). För ett tio-femton år sedan var bandet hyfsat framgångsrikt och gjorde festivalspelningar och turnéer. Sedan splittrades gruppen. Louise inledde en framgångsrik solokarriär och gifte sig med en känd producent, medan de andra harvade vidare med sina liv och sin musik.
Ett tv-team spelar in en en realityshow med Louise i huvudrollen och ett inslag ska bli en återförening med det gamla bandet i en inspelningsstudio. 19 låtar ska spelas in, live i en tagning, tillsammans med ett gäng proffsmusiker under ledning av producent Gerhard (Gerhard Hoberstorfer). Bakom trummorna sitter den unga Lina (Lina Anderberg). Hon var var inte med när det begav sig, men nu är hon en del av bandet och hon och Oscar är ett par.
Det bir en lång dag, där djupt begravda känslor och minnen av oförrätter väller fram och frågan om vad det var som hände när bandet splittrades kanske får sin slutgiltiga förklaring.
Tv-teamets närvaro med den härligt cyniska Emma (Emma Österlöf) som regissör, sätter ytterligare press på de forna bandkompisarna och studion blir mer och mer av en tryckkokare vartefter dagen går.
Daniel Bingert spelar basist och har fångat kroppsspråket på pricken, tycker vår recensent.
Alla skådedespelare är bra. Oscar Töringe är fin som trulig och bitter före detta popstjärna, Hampus Hallberg trovärdig som beskäftig och nördig gitarrist som alltid haft en hemlig crush på Louise. Roligast är Daniel Bingert, en på ytan okomplicerad skämtare och med ett obetalbart basist-kroppsspråk. Louise Petherhoffs Louise låter oss ana skuldkänslor för att hon lämnade och kanske har blivit en sell-out.
Scenografin är toppen, man blir glad bara att att kliva in i salongen, där sladdar, mixerbord, instrument, kontrollrum och kylskåp med öl på den stora scenen skapar illusionen av man själv sitter som publik i studion. Därtill får publiken se allt som filmteamet fångar med kameran projicerat på väggen.
Louise Peterhoff i musikteaterföreställningen "Alltid vara vi" på Kulturhuset Stadteatern som utspelar sig i en musikstudio med "riktiga" studiomusiker på plats som spelar alla låtar live.
Största rollen spelar dock musiken, och det är här problemen med "Alltid vara vi" ligger. Uppemot 20 låtar spelas i stort sett i sin helhet live på scenen. Visst står sig många av Maggios och Linnros numera drygt tio år gamla hits väldigt bra och det det stora bandet på scenen levererar ett tajt sväng. Både Louise Peterhoff och Oscar Töringe sjunger helt okej. Men inte tillräckligt bra för att jag ska orka höra alla dessa långa låtar staplade på varandra. Detta gör att föreställningen ibland blir lite seg och stillastående.
Men det är fläckar på solen. "Alltid vara vi" är ett riktig lyckopiller.