I "Rock of ages" får publiken följa en historia om kärlek, vänskap och drömmar.
"Rock of ages"
Vad: Musikal
Med: Scenknuten
Regi: Johan Briggert
Koreografi: Matilda Johansson
Kapellmästare: Kim Nkoubou
Produktion: Jannicke Lewin Serneberg och Ellinor Wamme
Manus: Christopher D'Arienzo
Svensk översättning: Edward Af Sillén
Det hela börjar, som det så ofta gör, med en dröm.
Sherrie (spelad av Hedda Svartling) är en ung tjej med en stor vilja. Precis som många av oss drömmer hon om ett friare liv än det hon finner sig i. Men hon bor med två nej-sägare till föräldrar, och om hon ska ha någon chans att göra verklighet av sina ambitioner måste hon först fly.
Så börjar "Rock of ages". Sherrie tar sig till legendariska Sunset Strip och The Bourbon Room där hon möter färgstarka karaktärer som Drew (Adrian Angel Tápias), Dennis (Thomas Rudenäs), Stacee Jaxx (Henrik Andrén) och Justice (Linda Ahlsén). Snart utvecklas musikalens story till en mer djupbottnad historia om vänskap, kärlek, klasskamp, gentrifiering och – inte minst – kulturens roll i samhället.
Ur publikens perspektiv är "Rock of ages" från start till slut en fartfylld och underhållande upplevelse. Scenknutens ensemble är rekordstor i år, och 28 dansande, sjungande och headbangande personer på scenen hade kunnat bli grötigt om inte varje sekund kändes så välkoreograferad som de gör. Den stora skaran människor bidrar bara till en ständigt närvarande känsla av energi.
Ett par saker sticker ut.
Först och främst: alla musikentusiaster i Eskilstuna som tycker om old school rock n' roll borde verkligen överväga att spana in "Rock of ages". Bandet under ledning av kapellmästare/keyboardist Kim Nkoubou (Lenne Lehtonen på trummor, Claes Fall på bas, Emil Fahlén på gitarr och Anders "Snucke" Wideland på gitarr) spelar faktiskt orimligt bra, och både låtar som "Final countdown", "More than words", "We're not gonna take it" och "I want to know what love is" kommer verkligen till liv under kvällen.
Ett annat återkommande och mycket roligt element är Lonnys (Alex Eklund) ständiga meta-inspel som bryter den så kallade "fjärde väggen" och som bidrar med komiska pauser i den annars mest musik- och dansdrivna showen.
På tal om dans: koreograf Matilda Johansson har gjort ett fenomenalt jobb med sin ensemble, vars moves under showens gång är ömsom sväniga, känslofulla, sexiga och kaxiga.
En härlig och på något vis lite annorlunda grej med "Rock of ages" är att den bara efter några minuter käns mindre driven av story än "vanliga" musikaler. Visst, vi vill veta hur det ska gå för Sherrie och om hon kommer få sin Drew till slut. Och vi vill förstås veta om The Bourbon Room kommer att rivas eller om kulturens roll i samhället ska visa sig stark nog att vinna mot kommersens mörka kraft.
Men själva kärnan i "Rock of ages" är musiken, känslan och showen.
Under kvällen avlöser dans- och sångnummer varandra i en rasande fart, och trots att vi sitter och stirrar på en och samma scen är känslan efter tre timmar (inklusive paus) att vi har varit med på en resa bland många fler platser än så. Och trots att "Rock of ages" har ett antal nyckelkaraktärer är det tack vare hela ensemblen som känslan att ett plus ett blir tre uppstår.
"Rock of ages" med Scenknuten ges på Eskilstuna teater varje lördag till och med den 25 november, samt fredagen den 10 november. Biljetter finns på nortic.se.