Sabaton uppträdde under onsdagen på Lokomotivet i Eskilstuna.
Att jag lyckats missa låtskatten av rockbandet från Falun är egentligen rätt märkligt. När jag växte upp älskade jag band som Hammerfall, Iron Maiden och Judas Priest. Band som både rockade arslet av mig och samtidigt tog med mig på en inre resa. Band som använde sina låttexter för att berätta historier. Precis som Sabaton gjort i världsklass under drygt 20 år, inte sällan med fokus på fornnordisk mytologi.
För den oinvigde kan rockfans se lite läskiga ut på håll. Skinnjackor, nitar, läder och pentagram är inte ovanliga inslag i hårdrockarens garderob. Under onsdagskvällen på Lokomotivet såg jag fler än jag gjort på länge. Och fler skogshuggar-biceps. Fler vikingaskägg och fler boots. Och jag påmindes om något jag en gång – som ung hårdrocksfanatiker – redan kände till: trots den hårda fasaden tillhör hårdrocksfansen de mjukaste och mest kärleksfulla av subkulturer. Stämningen på Lokomotivet var med andra ord väldigt bra, det var tydligt att publiken var lyrisk över att få se sina hjältar live. Kanske var avsaknaden av alkoholförsäljning inte så dum, trots allt. Lokalen var knökfull, och det var skönt att för en gångs skull inte bli nedflåsad av olika öl-andedräkter från folk som sakta börjat tappa förståndet.
När Sabaton till sist intog scenen påminde lyckovrålet i lokalen om det som man brukar höra när typ Justin Bieber iuppträder inför tusentals lyriska tonåringar, fast ett par oktaver lägre. Total eufori. Och även bandmedlemmarnas ansiktsuttryck vittnade vid flera tillfällen om att de var uppriktigt rörda över Eskilstunapublikens energi.
Det märktes att bandmedlemmarna längtat efter att få spela hårdrock igen efter en lång och utdragen pandemi.
Själva showen då? Jodå, den bjöd på allt man kan önska av en bra rockkonsert. Tunga låtar, allsång, headbangande, gitarrsolon och härlig interaktion mellan band och publik.
Den bästa stunden kom tillsammans med låten "Swedish pagans". Redan under ett av konsertens första mellansnack brast publiken ut i spontan allsång med melodin till denna rockklassiker i ett försök att locka Sabaton att köra låten. Istället svarade bandet med glimten i ögat att de under pandemin glömt bort noterna till sin komplicerade hitlåt. När de till sist slutade skämta och började lira var det som att portarna till Valhalla öppnades, och kvällen slutade med dunder och brak kraftfullt nog att väcka Odin själv och få honom att börja vråla "Sabaton, Sabaton, Sabaton!"