Sjukt rolig "Stolthet och fördom" – helt utan kvinnor

Fem manliga skådespelare smular sönder den ikoniska romanen "Stolthet och fördom" och bygger upp den igen – mitt framför ögonen på en stor publik där alla älskar den romantiska Jane Austen-klassikern.

"Stolthet och fördom" är producerad av Hallands teater som på måndagen gästspelade i Eskilstuna i ett fullsatt Lokomotivet.

"Stolthet och fördom" är producerad av Hallands teater som på måndagen gästspelade i Eskilstuna i ett fullsatt Lokomotivet.

Foto: Malin Arnesson

Recension2022-05-03 13:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Stolthet och fördom

Av: Jane Austen

Dramatisering och regi: Anna Sjövall

Scenografi och kostym: Karin Dahlström

Koreografi: Camilla Ekelöf

Medverkande: Rasmus Johansson, Jesper Gester, Petter Heldt, Acaymo Luis Valdes och Morten Vang

Plats: Lokomotivet, Eskilstuna

Själv älskar jag romanen "Stolthet och fördom", jag har läst den så många gånger och sett filmerna och tv-serierna som baserats på den att jag tappat räkningen. Men under 1990-talet och 00-talet exploaterades "Stolthet och fördom" så hårt att historien blivit lite luggsliten. 

Därför är det uppfriskande att regissören Anna Sjövall på ett kärleksfullt och lagom respektlöst sätt skapat en teaterföreställning av boken med enbart män i rollerna. 

De fem manliga skådespelarna kommer in på scenen i full kostymfilmsmundering. Det är romantiska kråsskjortor, brokadvästar och luggar som händer i ögonen. De kvinnliga aktörerna tycks ha övergivit produktionen. Kanske för att de tröttnat på att gestalta unga damer som ägnar hela dagarna åt broderier, läsning, pianospel, blomsterarrangemang och intetsägande samtal. Kvar finns några omkullvälta stolar, hattar, sjalar och broderibågar. De manliga skådespelarna beslutar sig för att själva ta sig an att spela Elizabeth Bennet och hennes systrar och samtidigt gestalta mr Darcy, mr Bingley, mr Wickham och gänget. 

Det blir förstås jättekul, men aldrig farsartat eller flabbigt. Jane Austens skarpa personskildringar och känsla för nyanser är intakta och hur galet det än blir när skådespelarna hoppar mellan karaktärerna eller bryter den så kallade fjärde väggen och vänder sig till publiken, är man väldigt trogen grundberättelsen. 

Det är bara det att när samma män som fäktas, lattjar, slåss och tar för sig, spelar de instängda, socialt kontrollerade kvinnorna vars enda hopp om social status och ekonomiskt trygghet är att en man friar till dem, görs Jane Austens feministiska anslag och subtila samhällskritik i romanen tydligare. 

Regin och koreografin gör att det hela fungerar. Som åskådare tappar man aldrig tråden trots alla växlingar mellan karaktärerna. Alla i ensemblen är otroligt bra, men starkast lyser Rasmus Johansson som bland annat spelar Jane Bennet och mr Collins och Morten Vang, som gör Elizabeth och mr Wickham.