Roman
Édouard Louis
Att förändras: En metod
Övers. Marianne Tufvesson
Wahlström & Widstrand
"Går det bra om jag kallar dig Édouard? För Eddy är väl inte ditt riktiga namn?"
Så gick det till när Eddy Bellegueule blev Édouard Louis. Redan med debuten "Göra sig kvitt Eddy Bellegueule" gjorde sig Louis ett namn i litteraturvärlden, och flera böcker har följt, alla med samma autofiktiva anslag. Eller att kalla det autofiktion är kanske inte helt korrekt, för i "Att förändras: En metod" insisterar han ständigt på att det som står är sant. Kanske är självbiografi ett bättre ord?
"Att förändras: En metod" tar vid där debuten slutar. Eddy lämnar sin lilla hemstad för att läsa på gymnasiet och där träffar han Elena, den första av vänskaper som ska komma att "förändra" honom. Han får följa med henne hem och mötet med Elenas kulturella familj blir omvälvande för Eddy som alltmer blir som en i familjen och alltmer ifrågasätter sin egen. Därifrån får vi följa med på en uppstigning genom klassamhällets helveteskretsar. För Édouard, som han nu börjat kalla sig, har bestämt sig för att ta sig uppåt, bort från sin barndom, han ska ta revansch – till vilket pris som helst, tycks det som.
Édouard åker in till Paris och vandrar runt i jakt på män som vill förbarma sig över honom. Han träffar förmögna herrar som tar med honom till hotell där rummen per natt kostar mer än vad hans familj tjänar på ett år. Om en kvinna skrivit den här boken hade en diskussion om sugar dating uppstått. Édouard Louis skriver själv att han inte ser något fel med vad han gjorde. Men det blottlägger dock en djup orättvisa.
Han blir efter ett år av hemliga förberedelser antagen till ett prestigefyllt universitet och får bo gratis i en lägenhet som ägas av hans rika älskare. Han försöker skriva inspirerad av en författare han lärt känna. Här berättas om debutbokens tillkomst med flera förlag som tackade nej, bland annat med motiveringen att historien inte var trovärdig, att en sådan fattigdom som skildras inte existerar i dagens Frankrike.
Lyxlivet i "Att förändras: En metod", som står i stark kontrast till det påvra i debuten, skildras svepande. Det är i beskrivningarna av det som ligger närmast som Édouard Louis excellerar och lyckas skriva fram skammen, vemodet och ensamheten som kommer av att befinna sig på ständig flykt från sitt förflutna.