Sci-fi/Thriller
Titel: The creator
Visas på: Bio
I rollerna: John David Washington, Gemma Chan, Madeleine Yuna Voyles
Regi: Gareth Edwards
Speltid: 133 min
Betyg: 3
Under arbetet med sin nya sci-fi-thriller om en dystopisk AI-styrd framtidsvärld ville filmskaparen Gareth Edwards ("Monsters", "Godzilla") i hemlighet skapa Hans Zimmer-klingande artificiella ljudspår att överraska biopubliken med. Enligt regissörens utsago lät det "jävligt bra" – men något saknades. Jobbet gick i stället till människan Zimmer. Svaret på frågan varför denne legendariske kompositörs verk fortfarande är överlägsna vår mest avancerade teknik, förefaller under visningen av "The creator" lika självklart som titeln på Stefan Jarls senaste dokumentär: "Själen för fan". Och likadant är det med Edwards film – för trots att denna blinkning till Steven Spielbergs "A.I. – Artificiell intelligens" och Alex Garlands "Ex machina" tekniskt närmar sig perfektion, är den överraskande själlös och platt.
Men specialeffekterna räcker långt. Det är inte direkt någon vacker syn som väntar jorden, 50 år framåt i tiden. Los Angeles är utplånat av en atombomb som de köttsliga amerikanerna beskyller AI för, vilket givetvis resulterar i ett skrotigt och blodigt krig. Många har förlorat lemmar och familjemedlemmar, däribland filmens huvudperson – den enbente och enarmade arméveteranen Joshua (John David Washington). Han kan visserligen ansluta sina saknade kroppsdelar på elektronisk väg, men den förlorade gravida livskärleken Maya (Gemma Chan) går inte att ersätta. När USA:s specialstyrkor lockar honom med en återförening i utbyte mot elimineringen av AI:s hemliga supervapen tvekar Joshua inte en sekund.
"The creator" frustar av passion till genren, teknologisk gränslöshet och fyndiga framtidsprofetior. Det är dessutom kusligt imponerande hur den kreativa manusförfattarduon Gareth Edwards och Chris Weitz tillsammans med de övermänskligt skickliga filmfotograferna Oren Soffer och Greig Fraser har lyckats med konsten att hålla ett nästan överdrivet högt tempo filmen igenom. Men så fort fokus skiftar från metallavfallshögar, missiler och laserstrålar till djupare känslor och riktiga (om än AI-genererade) tårar, saknar "The creator" helt originalitet och vigör. En talande metafor för framtidens mänsklighet som inte lär vara särskilt svår för roboten att bemästra.