Teater
"Man får väl ställa upp"
Manus och regi: Adde Malmberg
Scenografi: Bengt Fröderberg
Medverkande: Sofia Bach, Sofia Rönnegård, Siw Erixon, Daniel Träff, Henrik Johansson och Anna Carlsson
Eskilstuna teater
Det beror delvis på att allt fler kulturarbetare helt enkelt bor på landsbygden men också på att det i den så kallade klyftan mellan stad och land finns så mycket intressant att hämta.
Människor i glesbygd har ofta en helt annan syn än storstadsbor på hur samtidens stora frågor som till exempel klimatkrisen ska lösas. Medan en storstadsbo som åker kollektivt till jobbet och hyr en elbil på helgerna applåderar höjd bensin- och fordonsskatt, ser glesbygdsbon hur den fyrhjulsdrivna dieselsuven, som är ett måste för att ta sig till jobb och förskola, äter familjen ur huset.
Allt som är viktigt och intressant måste man förstås skämta om. Därför har vi har vi till exempel sett i Felix Herngrens mysiga tv-serie "Andra åket" som handlar om en Stockholmsfamilj som tar över driften av ett fjällhotell.
På scenen kan man just nu se Riksteaterns produktion "Man få väl ställa upp", som på tisdagen gästade Eskilstuna teater.
Pjäsen är en nyskriven fars med manus och regi av komikern Adde Malmberg. Ensemblen består av sex skådespelare vars ansikten publiken känner igen från tv-produktioner, filmer och olika teaterscener.
Det handlar om en hembygdsförening i en by någonstans i Sverige. I hembygdsgården, i vars hjärta pjäsen utspelar sig, samsas allsköns verksamheter, som kyrkans barntimme och kulturskolan. Byggnaden, med gulnad furupanel och grönt linoleumgolv, må vara byns centrum, men hembygdsföreningens verksamhet och medlemsregister är bara ett pappersverk. Föreningen betalar själv medlemsavgifter till döda medlemmar för att får bidrag.
Nu är föreningen nominerad till årets hembygdsförening och förbundet har skickat en inspektör. Alla i byn hjälps åt att försöka rädda situationen.
Det leder förstås till fler och konstigare lögner, en massa spring i dörrar och slutar med en överraskande effekt - som inbegriper en livs levande Harley Davidson.
Tidvis har den mycket jämspelta ensemblen svårt att få till den där riktiga farskarusellen. Och livsvillkoren i glesbygden diskuteras inte på djupet. I stället är det en rätt gullig historia som slutar med att alla på något sätt blir vinnare. Publiken har hur som helst roligt.