Kabaret Kolhuset
Av och med Emma-Karin Maurin, Hannah Jarl och Josephine Thunell
Musiker: Dan Jisei (kapellmästare), Johannes Annfält, Lenne Lehtonen Adam Nätt och Adrian Holmström
Kolhuset, Hälleforsnäs
Den som varit på en krogshow på Hamburger Börs i Stockholm eller Rondo i Göteborg de senaste åren vet kanske inte att det oavsett artist som frontar, har den yttersta eliten i svensk showbiz medverkat bakom scenen. För texterna står folk som Edward af Sillén eller Camilla Läckberg, kläderna har kanske skapats av Camilla Thulin och Hans Marklund anlitats som regissör.
När föreställningen "Kabaret Kolhuset" har premiär i Hälleforsnäs är det tre alldeles vanliga kvinnor från Eskilstuna, Emma-Karin Maurin, Hannah Jarl och Josephine Thunell, som dragit hela lasset. De har fött idén, skrivit manus och producerat showen där de själva står på scenen och levererar sång, monologer och sketcher som får publiken att trivas, jubla och skratta.
Kolhuset har de med hjälp av scenmästare Örjan Boberg, och ljusdesignerna Martin Barni Johansson och Mårten Larsson förvandlat till något som närmast kan beskrivas som en förtrollad uteservering i Paris. Det är verkligen hög och jämn nivå på föreställningen i alla dess delar.
Emma-Karin Maurin, Hannah Jarl och Josepnine Thunell är i olika åldrar och har olika musikaliska bakgrunder. Medan Josephine Thunell är inriktad på musikal, har Hannah Jarl ett förflutet som sångare i coverband och Emma-Karin Maurin är flöjtist och sångare i olika ensembler.
I "Kabaret Kolhuset" har de spunnit en hållbar väv av några få röda trådar: att vara kvinna, att pussla ihop sitt liv i en komplicerad samtid och coronapandemin. Kanske överskattar de publikens intresse att älta pandemin och dess konsekvenser för socialt samvaro och kulturlivet. Desto intressantare är deras mellansnack om vardagsliv, åldersnojor, kroppsfixering, föräldraskap och jämställdhet.
Hanna Jarl är en komisk talang och Josephine Thunell vågar visa allvar i sin monolog om att vara ung vuxen. Emma-Karin Maurin har en särskild utstrålning. Hon gör ett fantastiskt nummer av den franska chansonen "La Solitude" som fått en ny, svensk text.
Musikalsikt finns inget att klaga på. Bandet är tajt, stämsången får det att lyfta och repertoaren varierad. Bäst är kanske trions version av "Running up that hill" av Kate Bush" och vackrast "Both sides now" av Joni Mitchell.