Teater
Pappa, make och krigsförbrytare
Av: Danjin Malinovic
Medverkande: Danjin Malinovic, Fikret Çeşmeli
Musik: Fikret Çeşmeli
Eskilstuna teater
Det är ingen fiktiv berättelse Danjin Malinovic spelar upp tillsammans med Fikret Çeşmeli. Huvudpersonen finns i verkligheten, numera utsläppt ur fängelset där han avtjänat straff för sina gärningar under kriget på Balkan.
Danjin Malinovic kom själv till Sverige när hans familj flydde från Bosnien-Hercegovina. Nu har han rest tillbaka för att försöka förstå varför helt vanliga människor kunde förvandlas till brutala mördare som våldtog och slaktade sina grannar.
Han sökte och fick kontakt med en fånge som till en början mycket motvilligt lät sig intervjuas om vad han gjort under kriget. Danjin Malinovic besökte honom i fängelset och samtalen fortsatte via Skype. Så småningom träffades de sedan straffet var avtjänat och mannen åter var fri.
Om dagarna levde han ett vanligt liv med fru och barn. När det blev kväll gav han sig ut för att bekämpa dem han betraktade som fiender. I skolhuset samlades flickor och kvinnor ihop och utsattes för övergrepp i timmar. I detalj berättade han om hur han och en annan man våldförde sig på en tonåring för att sedan avlossa några skott och dumpa henne i en sopcontainer. Sedan åkte de hem och drack kaffe.
När Malinovic försökte följa upp med frågor om mannens egen dotter väjde han undan. De var som om han kluvit sig i två för att få ihop sitt liv.
I ett av de starkaste partierna citeras ur ett brev från hans egen dotter. Hon har brutit med fadern och vill aldrig mera träffa honom. Mellan raderna andas samtidigt hennes förtvivlan och längtan efter den pappa hon en gång hade.
Här ställs många svåra frågor om oss själva - och också om vår samtid. När föreställningen är slut berättar Danjin Malinovic om en forskningsstudie från Uppsala universitet som visar att sex av tio är benägna att byta åsikt inom 24 timmar med "rätt metoder". Skrämmande fakta som bara kan mötas med medvetenhet, menar han. Den som vet att vi funkar så kan lättare avstå även i en mycket pressad situation.
En måste se-pjäs som lyfts ytterligare av Fikret Çeşmelis fina musik och samtalen efteråt. Som när en kvinna i publiken med rötter i det forna Jugoslavien säger: "För mig är det OK, men jag skulle aldrig kunna ta med min mamma hit".
Så många sår är ännu inte läkta.