Virginia Woolf skrev "Orlando" som en hyllning till sin älskarinna, poeten Vita Sackville-West. Léonie Vincent i huvurollen som Orlando sedan hen förvandlats till kvinna.
Teater
"Orlando" av Virginia Woolf. Översättning Sara Stridsberg.
På scenen: Léonie Vincent, Ingela Schale Berghagen, Måns Clausen, Mats Jäderlund, Anders Jacob, Åsa Karlberg
Regissör: Maria Weisby
Produktion: Scenkonst Sörmland
Scen: Teaterladan, Nynäs slott t o m 29/8.
Info: scenkonstsörmland.se
Frågorna hopar sig i Scenkonst Sörmlands välspelade uppsättning av "Orlando" som utgår från Virginia Woolfs roman med samma namn. Woolf själv karaktäriserade boken som biografi, en sorts levnadsberättelse över hennes vän och älskarinna, poeten Vita Sackville-West.
Virginia Woolf ingick liksom maken Leonard i Bloomsburygruppen, en samling konstnärer och författare i det tidiga 1900-talets London som ville frigöra sig från de gamla viktorianska idealen. Modernism, liberalism och fri kärlek var ledstjärnor. Men också nya former för konsten och sättet att skriva. Tillsammans med James Joyce var Virginia Woolf en av de främsta företrädarna för den berättarteknik som kallats stream-of-consciousness. Författaren gestaltar genom att återge en persons sinnesintryck och inre monolog: En "medvetandeström" som sällan leder från A till B utan snarare ger tvära kast i både tid och handling. Vi tänker ju sällan snörrätt, istället ger den ena associationen den andra och plötsligt är vi någon helt annan stans än där funderingen började.
Det kan vara bra att veta att Virginia Woolf skrev "Orlando" med utgångspunkt i just den tekniken: Det gör det lättare att handskas med den förvirring som understundom uppstår: För vad handlar pjäsen egentligen om? Mer än att både livet, tiden och kärleken glider oss förbi utan att vi riktigt förstår vad vi är med om. Vilket ju i och för sig är handling nog: Mysteriet som är livet.
Anders Jacob och Léonie Vincent.
Har sett och skrivit om minst 300 pjäser genom åren, från Dramaten och Riksteatern till Kolhusteatern och Scenknuten, men knappast något har varit märkligare än "Orlando".
Inte så mycket vackrare heller. För tajmingen är perfekt, scenografins draperier enkla men effektiva, skådespelarinsatserna fantastiska - Orlando själv blir till exempel bara bättre och bättre ju fler år hen lägger på nacken. Och drottning Elizabeth I av England med manlig underdel är en upplevelse i sig.