"The son" svagare än hyllade "The father"

"The father"-regissörens nya film når inte samma höjder som föregångaren – men Anthony Hopkins briljerar när han återvänder i rollen som gav honom en Oscar.

Hugh Jackman spelar i "The son" karriäristen Peter som är son till den alzheimerdrabbade Anthony Hopkins i hyllade filmen "The father".

Hugh Jackman spelar i "The son" karriäristen Peter som är son till den alzheimerdrabbade Anthony Hopkins i hyllade filmen "The father".

Foto: Rekha Garton

Recension2023-01-19 11:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: The son

Visas på: Bio

I rollerna: Hugh Jackman, Laura Dern, Zen McGrath

Regi: Florian Zeller

Speltid: 123 min

Betyg: 3


Efter Florian Zellers träffsäkra regidebut, alzheimerskildringen "The father", kommer nu del två i den franske dramaturgens planerade familjetrilogi. Men medan det förtätade kammarspelet som gav sir Anthony Hopkins en Oscar var en råsop i magen, är den nya avkomman ett klassiskt överklassdrama om skilsmässobarn och psykisk ohälsa. "The son" känns ömsom konstruerad, ömsom bara svårsmält.

Anthony Hopkins återvänder i filmens starkaste scen för att håna sin medelålders sons (hudnära spelad av Hugh Jackman) moraliska överlägsenhet och moderna uppfostringsmetoder. Samtalet river upp gamla sår och ger perspektiv på hur deras icke-relation har påverkat den kostymklädde karriäristen Peters nya familjekonstellationer. Skild från mamman till den sköra 17-årige Nicholas (Zen McGrath) bor han i en New York-våning med sin unga fru och deras nyfödda barn. Den till synes perfekta bubblan spricker så fort Nicholas börjar visa tecken på själslig smärta, vilken han skyller på föräldrarnas skilsmässa.

För välbärgade par som trots makthavaryrken och dyra vårdkontakter står handfallna inför sina barns skärsår kommer "The son" att vara fullständigt olidlig. Och om teaterrepliker och snyftiga tillbakablickar städades bort, skulle den även kunna bli en allmängiltig film om vanmakt inför depressionens fula tryne.