Drama
Titel: How to have sex
Visas på: Bio
I rollerna: Mia McKenna-Bruce, Shaun Thomas, Lara Peake
Regi: Molly Manning Walker
Speltid: 98 min
Betyg: 3
Tre brittiska tonårstjejer åker på semester tillsammans till den lilla orten Malia på Kreta som är känd för sina charterfylleresor från just England. De tre, Tara (Mia McKennan-Bruce), Skye (Lara Peake) och Em (Enva Lewis) är laddade till tusen. Nu ska här festas och alla skolprov glömmas! "Det här kommer att bli det bästa lovet någonsin", skriker de till varandra redan på flygplatsen och köper pommes frites med ostdip till frukost.
Filmens titel ger en vink om att vi ska få oss en lektion. Så präktigt undervisande är nu inte regidebutanten Molly Manning Walkers självbiografiskt baserade och energiska film. Men den ger publiken en del att grunna på bakom bildsjok av tonårsfestande till pulserande ljudmattor. Hennes speciella filmberättande prisades i våras i Cannes och likaså vid årets nyligen avslutade Stockholm filmfestival.
Till det yttre är det inte så mycket som händer i filmen mer än att några ungdomar festar i ett överväldigande hav av andra festande ungdomar. Ibland eggas de av reseledare på snaskigt lekhumör. Långa (väldigt långa) alkoholdränkta scener med dunkande dansmusik visar dionysiskt utlevande extas. Unga, hormonellt laddade kroppar är i hektisk rörelse, som om det inte fanns någon morgondag.
Men det gör det förstås. De nyktra ögonblicken är inte många, men desto mer obekväma av bakfylla och ångest. En morgon saknas Tara. Har hon äntligen blivit av med oskulden? Kanske har hon varit med någon av killarna i rummet bredvid. Eller vad kan ha hänt henne? Lite smygande kommer handlingen in på begreppet samtycke och vad som kan menas med det. Ur tonårigt partykaos kristalliserar sig en berättelse som lite överraskande kommer att handla mer om vänskap än om sex.
Mia McKenna-Bruce gör rollen som Tara fantastiskt bra. Hennes ansikte avspeglar tonårens livsglädje, men också självtvivel och en desperat önskan om att passa in. Hon backas fint av de övriga unga skådespelarna. Tonträffen i ensemblen är perfekt. Filmen fångar både smärtan och glädjen i att vara en tonårstjej som trevar sig fram mot vuxenliv. Den visar också hur en gnutta medmänsklighet kan mota alkoholdränkt ånger, åtminstone kanske. Hur Tara kommer att hantera sitt liv efter resan lämnas öppet.