Roman
Klas Östergren
Större trygghet aldrig fanns
Bokförlaget Polaris
I sitt "källarhål" till lägenhet sitter den nyskilde Hans John Haraldsson ensam med en resväska full av gamla dokument som han har bärgat från moderns dödsbo. Det är brev som hans far mottagit från en viss doktor John Löwenskjöld, grundare av försäkringssystemet ILAC som säljer heltäckande trygghet. Idén är att kapitalisera folkhemmet; att ta över och privatisera den politiska frågan om människors trygghet; socialt, ekonomiskt, och med tiden även psykologiskt.
50 år tidigare sköts denne doktor Löwenskjöld till döds på flygplatsen i tyska Bremen. Utredningen sjabblades bort och någon gärningsman kunde aldrig gripas. Det är detta mord som nu sysselsätter Hans tankar, med en ihärdighet som närmar sig besatthet. Vem sköt, och varför? Vad föregick mordet? Och vad blev egentligen konsekvenserna av doktorns sociala experiment i området Gråstena, där Hans växte upp som en av många som skulle leva skyddade från allt slumpartat och oförutsett för att i stället åtnjuta trygghet till varje pris?
Någon deckare är inte "Större trygghet aldrig fanns", trots sin mordgåta. Som roman funkar den tyvärr inte heller riktigt bra. Min största behållning av den är språket – det är utsökt, omsorgsfullt och elegant. Vissa partier är också skrivna med starkt inkännande av flockdjuret människans eviga skräck för att bli lämnad utanför, ensam. Ett exempel är gestaltningen av Hans första julafton i det "fiendeland" som hans tidigare hem har blivit, där han, inbjuden till julmiddag, får se sin exhustru och hennes nye man lysa med sin kärlek och märker hur döttrarna ignorera honom. Men till andra delar är texten närmast akademisk till sin natur, med sina teorier om sociologi och samhällsbygge som gör den svårforcerad. Mera gestaltning och mera känsla, som i julpartiet, hade gjort berättelsen lättare att ta till sig.
Klas Östergren blandar dystopi med samtid, när han pekar på det fiktiva ILAC som grunden till vår tids sociala medier och den digitala kartläggning av medborgarna som redan nu är på gång. Doktor Löwenskjölds filosofi var att människor ska formas till trygga, lyckliga konsumenter. Han hann aldrig höra proggbandet Hoola Bandoola Bands låt "Lyckligt folk", där en textrad lyder: "Ett lyckligt folk är olönsamt, det är så lite dom vill ha."