Redan i sitt förord ger hovexperten Roger Lundgren klart besked om att hans mål med boken inte är att kritiskt granska kungen och monarkin utan att "dokumentera en del av vår gemensamma historia". Bland alla slätkammade och bekanta upplysningar om de 50 åren glimmar det då och då till av dramatik eller av roande episoder, som den om när den lille kronprinsen var på hem väg från lekskolan med sin barnsköterska Nenne Björnberg och kallades "skitunge" av en vägarbetare som tyckte att prinsen var för frågvis om maskinerna som användes.
Hösten 1973 höll svenska folket andan framför tv-apparaterna. På lasarettet i Helsingborg låg 91-årige kung Gustaf VI Adolf och dog samtidigt som Norrmalmstorgsdramat pågick i Stockholm. Där hade Janne Olsson tagit fem personer som gisslan och skottskadat två poliser. I personalrummet på slottet Sofiero nära Helsingborg följde 27-årige kronprinsen Carl Gustaf och hans syster Christina dramat på en liten svartvit tv, när de inte bollade den blivande kungens olika valspråk mellan sig och fastnade för "För Sverige – i tiden". Inom några dagar skulle Carl Gustaf som nybliven kung, blyg och ovillig, knuffas fram av Christina till ett fönster på Stockholms slott för att vinka åt sitt folk. Fönstret gick i krasch i uppståndelsen. Då var Carl XVI Gustaf Europas yngste regent. I dag har han suttit 50 år på tronen, längre än någon annan svensk kung eller drottning.
Boken är späckad med fakta om kungliga familjetragedier och om förälskelse och samarbete mellan kungen och Silvia, om Europas kungahus och om tidsföreteelser. Häpen läser man om de falska rykten som kungligheterna måste stå ut med. Ett av de stolligaste är att Roger Moore skulle vara prinsessan Madeleines pappa.
Kungen var lindebarn när hans pappa arvprinsen dog, men inte förrän han var 14 år fick han veta att det skedde vid en flygkrasch, och då tog han själv reda på fakta, berättas det. I boken visas också siffror på att svenskarna är monarkin trogna. I januari i år ville 71 procent av väljarna ha den kvar. Roger Lundgren betonar att det är tack vare Gustaf VI Adolfs personliga egenskaper som vi fortfarande har monarki i Sverige.
Detaljer som fastnar är händelser kring tronskiftet den 15 september 1973. Olof Palme måste kommentera gamle kungens död i tv. Han var i Göteborg med anledning av att det var riksdagsval dagen därpå. Dit hade han inte tagit med någon svart kavaj. Men man fann på råd. Han fick låna en som SVT använde i tv-serien "Albert och Herbert".
Kungens problem just då var det snart förestående trontalet. Roger Lundgren berättar hur kungens dyslexi skoltiden igenom tvingat Carl Gustaf att plugga dagar och helger och skollov, och om vilket hårresande hån denne tidigt utsattes för på grund av sin ordblindhet. Inte konstigt om han strax före talet kände sig torr i munnen och bad adjutanten fixa ett glas vatten. Adjutanten sprang i väg, hittade ett kök med igenrostade rör och brunt vatten men inget annat att ta det i än en potatisgryta. Kungen drack ur grytan, spillde på paraduniformen men klarade talet.
Roger Lundgrens text når fram till läsaren tack vare sådana livfulla detaljer. De hjälper också läsaren att se människan bakom kungen, en hårt arbetande kung som förre statsministern Göran Persson såg slita och som han ansåg ha "ett stort mått av sunt förnuft" och "ett säkert omdöme".