Drottning Märta smider planer.
Teater
Håtunaleken
och
Nyköpings gästabud
Manus och regi: Jerk O Westin
Kompositör: Anders Peev
Koregrafi: Martina Wessman
Scenografi: Svante Back
I rollerna; Martina Wessman, Emil Forsberg, Svante Back, David Lindh, Maja Lundqvist, Anette Cadiz, Fredrik Sundberg, Andreas Larsson, Anders Peev + stor ensemble
Produktion: Teater Sörmland
Scen: Nyköpingshus
Båda föreställningarna spelas torsdag-söndag till och med 30 juli.
Men icke sa Nicke, för vid det här laget har Nyköpings gästabud faktiskt spelats i hundra år och mer i anslutning till den gamla borgen i det nutida Nyköpings centrum. Formerna har förstås varierat, ibland har det ödesdigra festandet framförts som musikal, ibland som talad teater och ibland, som i år, som en mix av båda delarna.
I gästabudsspelets senaste tappning ges publiken möjlighet att få sig även uppsnacket till det sörmländska blodbadet till livs. Vi talar Håtunaleken, 1306 års ödesdigra party på Uppsalaslätten som triggade Birger att 1317 ge betalt för gammal ost och slänga sina båda brorsor, hertigarna Erik och Valdemar, i Nyköpingshus kalla och mörka fängelsehåla.
Alla tre kombattanterna var söner till Magnus Ladulås och efter sig lämnade de en hel liten skock av ”magnusar” uppkallade efter farfar. En av dem kröntes till kung vid bara tre års ålder. Och samtliga tycks ha gått i fädrens spår och fortsatt att härja om makten i ett par, tre generationer framåt. Eftersom äpplet sällan tycks falla långt från päronträdet.
Birger konfronterar bröderna Valdemar och Erik efter deras försök att underminera hans makt i Håtunaleken.
Det är alltså ett tämligen komplicerat händelseförlopp som ensemblen har att reda ut för oss i publiken. Men de lyckas utomordentligt bra med att hala in trådarna – och god hjälp har de av Anders Peevs sång och lirande på nyckelharpa. Musiken både lyfter och stryker under det medeltida temat. De många statisterna är också en tillgång – det pågår nästan alltid någonting även vid sidan av huvudscenen. Dessutom har kostymmakarna sett till att det finns mycken ögonfröjd i form av vackra och roliga klädedräkter.
När de båda föreställningarna är slut har vi fått en livs levande historielektion i vad som rörde sig i de högre maktsfärerna under 1300-talets första hälft. Åtminstone såsom saken beskrivs i den främsta källa vi har om händelserna på Nyköpings gästabud – Erikskrönikan, en drapa författad på versmåttet knittel. Och som intressant nog håller ovan nämnda Erik, ihjälsvulten i fängelset på Nyköpingshus, allra högst. Underliga äro herrarnas vägar.
Hertig Erik inser att han gått i en fälla.
Sammantaget blir det hur som helst till en helkväll innanför Nyköpingshus vackra murar – där vi ganska omgående får klart för oss att medeltida maktkamper bara kunde sluta på två sätt: antingen med en kungakrona på hjässan, eller med huvudknoppen brutalt avknipsad.
I nästan 30 år nu har Teater Sörmland satt upp och svarat för Nyköpings sommarspel, produktioner som alla vilat på ett stort antal medverkade, både professionella skådespelare och statister. Drivande kraft var från början teatergruppens grundare Rino Brezina. Premiärkvällen inleddes med en hyllning till Rino Brezina som gick bort för bara några dagar sedan. Hyllades gjorde också statisten Stefan Paulsson som medverkat i många föreställningar och som också han avlidit sedan förra sommarens gästabudsspel.
De många statisterna är en del av gästabudsspelets koncept och själ.
Minnesorden över de båda blev samtidigt en hyllning till det koncept Teater Sörmland stått för under så många år: Samarbete mellan skådespelare och en stor ensemble av statister.