Stand up
Fritte Fritzon, Sandra Ilar, Eric Hansen
Svenska humorklubben, Biografbaren, Eskilstuna
Tre akter inleder Svenska humorklubbens första termin på 2020-talet, eller iallafall två och en halv, för oannnonserade uppvärmaren Eric Hansen kör en kortvariant baserad på egna erfarenheter av det svenska kynnet. Som amerikan har han noterat att en nykterist utsätts för ett regelrätt korsförhör på svenska kalas. Den som inte tar sig en innanför västen måste vara beredd att redovisa sina skäl i detalj. Något konstigare än att inte supa har vi uppenbarligen svårt att tänka oss.
Eric Hansens idiom är en del av charmen - intressant också att han är först ut med vad som ska bli en del av kvällens trend: att skämta om Greta Thunberg. Visserligen gör han det snällt, men det är ändå ett tecken på att klimataktivisten VERKLIGEN blivit stor och inte går att kringgå ens på stand up-scenen.
Sandra Ilar är betydligt brutalare, när hon går igång och jämför sin egen kropp med tonåringen Gretas. Eftersom merparten av Sandra Ilars tacklingar kretsar någonstans i trakten mellan navel och lårben, med därtill hörande kroppsvätskor, skulle de förmodligen i de flesta fall orsaka folkstorm, jordskred eller åtminstone ett kvällstidningsdrev om de framfördes av någon annan än hon, läs någon av hankön. Med frejdigt humör och glad uppsyn och absolut ingen skam alls i kroppen balanserar hon hela tiden på gränsen till det pinsamma och drar sig inte för att skämta vare sig om skelögda eller fetma som giltig skilsmässoorsak.
De allra råaste skämten tycks det numera vara kvinnor som levererar. En karl skulle knappast gå i land med att skoja om små tuttar eller pappor som pedofiler.
Vilket så smått illustreras i Fritte Fritzons sista skämt med en air av #metoo över sig. Bara Fritzons uppenbarelse i sig är kul - han inte kan stå rak under källartaket och påstår att han känner sig som Gandalf i en hobbithåla.
När han får fart på munlädret driver Fritte friskt med både Söderhipsters och IVF, gör en oefterhärmlig dialog mellan svensk och dansk polis i en av alla dessa kriminalserier som utspelar sig på eller i närheten av Öresundsbron - samt funderar över likheterna mellan akademiens genusforskare och en västgötsk bondlurk. Det mesta är mycket träffsäkert.
I helhet en kväll som påminner om hur befriande, för att inte säga nödvändigt, det är att emellanåt få skratta av sig lite åt alla eländen.