Musik
Bror Gunnar Jansson
med Stefan Bellnäs och Emanuel Svensson
Biografbaren, Eskilstuna
Eller iallafall till kanten av Missisippis kokande bluesgryta där det taktfasta dunket från järnvägen Chicago - New Orleans ingår i ljudmattan tillsammans med tjutet från lokvisslan. Det sistnämnda är lätt att förväxla med Bror Gunnar Janssons säregna pipa som viskar och kvider fram svarta berättelser ur livet, några sanna, andra ren lögn och förbannad dikt. Framtoningen är rockabilly-killens, men musiken betydligt blåare. Stämbanden hans tycks vibrera ungefär på samma frekvens som Canned Heats sångare i klassikern "Going up the country" - och med en snudd på hypnotiserande intensitet. Men framförallt sjunger han med hela kroppen, från fotabjälle och upp till bakåtslick, och med en känsla lika smittande som ett coronavirus på en kinesisk buss. Till det en tungfotad bas, hanterad av Stefan Bellnäs, bakom trummorna Emanuel Svensson och så Bror Gunnar Janssons egna virtuosa gitarrspel. För vilka ljud kan inte denna man få ur plankan? Ena stunden vildsint plockande på strängarna, den andra taktfast bankande och däremellan en tå på golvets instrumentbräda.
Länge hade Jansson sin största publik i Frankrike där han turnerat sedan runt 2012. Franska tidningen L'Express har till och med utbrustit att "den bästa amerikanska bluesartisten mycket väl kan komma från Göteborg!"
Nu har även svenskarna upptäckt honom och på Biografbaren, alltid snabb på bollen, var det slutsålt i fredags. En musikupplevelse som biter sig fast.