Fulländad teknik och högt temp.I Le Patin Libres korsning mellan dans och konståkning upphävs tyngdkraften.
Isdans
Vertical Influences
På isen: Skridskokompaniet Le Patin Libre, Montreal.
Musik: Jasmin Boivin
Plats: Rosvalla ishall, Nyköping
Arrangör: Nyköpings Konståkningsförening, Nyköpings arenor, Scenkonst Sörmland, Dansnät Sverige
Som en flock flyttfåglar på väg någon annanstans seglar de in, gör rinken till sin landningsbana och upphäver gränsen mellan rymd och fast mark. Gravitationen är inget som tycks störa dessa virtuoser, tyngdkraften är det de själva och deras skridskor som styr och ställer med där de glider fram.
Att just glida är själva kärnan i skridskoåkande menar Le Patin Libres grundare Alexandre Hamel. Piruetter och hopp, javisst, men i begynnelsen var - glidet. Själv hårdtränade han under hela sin uppväxt enligt konståkningens ABC. Som ung vuxen var han så less på att vinna priser och hålla sig till vedertagna regler att han var på väg att helt vända grillorna ryggen. Istället sökte han nya vägar för sitt glidande och bildade Le Patin Libre. I stora drag kan stilen som "den fria skridskon" (som truppens namn betyder på franska) använder sig av beskrivas som modern dans - fast på skridskor. Experimentell och sökande efter nya uttryck. Koreografin tar gruppen fram tillsammans och musiken, iallafall till föreställningen "Vertical Influence", har skapats av en av åkarna.
En efter en lösgör sig åkarna ur kollektivet.
Det är också i kollektivet kontra individen som kvällens första akt tar avstamp. En efter en lösgör sig åkarna ur gruppen och går i envig med de som blir kvar i gemenskapen. Någon vill gå sin egen väg, en annan mobbas och ställs utanför.
Tempot är hela tiden högt och tekniken fulländad. För trots att Le Patin Libre vill ställa traditionell konståkning på ända så saknas varken piruetter eller halsbrytande hopp. Inte ens truppens gamla hockey-lirare, som kör på rör, håller sig borta från "tyska hoppet i pik"(som jag måste skriva i brist på kunskap om konståkningstermer).
Rinkens strålkastarljus går på sparlåga under föreställningen. Mörkret bidrar till den suggestiva stämningen.
Till andra akten har vi i publiken fått flytta ned till rinkens kortsida och sitter i stort sett nere på isen. Kylan är påtaglig och varje skär som åkarna tar på isen både hörs och känns ända in i kroppen. Entrén för tankarna till en formation av jaktplan som dundrar in över ett intet ont anande vardagsliv. Något liknande har vi tidigare knappast sett, inte ens på TV och med all säkerhet aldrig från VM i konståkning.
Det är mäktigt, suggestivt och storslaget på en och samma gång.