En komisk och fartfylld historia utspelar sig i ladan på Skensta Theater.
Konsert
"Amelia går på bal"
Av: Gian Carlo Menotti
Regi: Andrea Hagman
Solister: Linn Jansson, Emelie Kroon, Endre Aaberge Dahl, Lana Zuzic, Viktor Priebe och Mattias Nilsson.
Dansare: Vilmer Isaksson, Katya Ölund, Agnes och Nelly Syrén Lind.
Pianist: Alexander Nordwall
Det går inte riktigt att med ord beskriva platsen där Eskilstuna sommaropera tar plats. Den måste upplevas.
Men jag ska göra ett försök.
Skensta Theater är placerad mitt i sommaridyllen. Under premiären glänser ladan i kvällssolen som äntligen värmer efter vad som känns som flera veckor av regn. Den stora röda ladan är fylld med magisk scenografi och genom träplankorna smyger sig solen igenom. Det doftar gräs, nybryggt kaffe och kardemummabullar.
Det är fantastiskt.
På scenen presenteras "Amelia går på bal" av Gian Carlo Menotti, uppdelad i två akter... Eller?
Utan att avslöja för mycket så börjar inte årets upplaga av sommaroperan förrän i andra akten. I första akten får alla på scenen en chans att underhålla publiken på sitt sätt. Solister och dansare framför små guldkorn av vad de kan och är bäst på.
Det är roligt, underhållande, genialiskt och framförallt känns det som något nytt. Publiken undrar om föreställningen verkligen har börjat och tidningens utsända likaså. Publiken skrattar, imponeras och överraskas.
Något som sticker ut är dansarna från Eskilstuna Dansakademi. När de dansar tillsammans med Alexander Nordwall bakom flygeln häpnar många över hur talangfulla och modiga de unga dansarna är.
Under pausen hörs småprat om hur en viss ung kille från Eskilstuna Dansakademi har charmat publiken rejält.
Under söndagen hade årets sommaropera på Skensta Theater premiär. "Amelia går på bal" av Gian Carlo Menotti.
Andra akten är kommen.
Nu ska föreställningen börja "på riktigt".
Ensemblen i den femte upplagan av sommaroperan är samspelt, proffsig och alla bjuder på sig själva. "Amelia går på bal" är historien om en längtan efter att få dansa till musik och friheten att få göra som man själv vill. Den är fartfylld, komisk och innehåller både kammarjungfrur, en pistol, en älskare, ett kärleksbrev och en polis.
När en föreställning som pågår under nästan två och en halv timme aldrig känns tråkig så förstår man att regissören Andrea Hagman tillsammans med sin ensemble har lyckats.
Det starkaste intrycket efter sommarkvällens föreställning:
Herregud vad vackert allt är och vilken proffsig ensemble.