Människobarnet Mowgli, björnen Baloo, ormen Kaa, gamarna, apflocken och den fruktade tigern Shere Khan finns där, men inte alls som vi känner dem från Rudyard Kiplings berättelse eller den älskade Disneyfilmen "Djungelboken".
I den nyskrivna och omtolkade "Djungelboken – The Musical" är Mowgli redan en halvvuxen pojke när han kommer till djungeln, sedan hela hans brunnit ner som en följd av en tigerattack.
Mowgli har dock den egenskapen att han kan tala med djur – vilket kommer väl till pass när han adopteras av en björnfamilj bestående av pappa Baloo och två döttrar.
Samtidigt har tigern Shere Khan nåtts av nyheten om att en människa finns i djungeln, som dessutom kan hantera den livsfarliga elden. Hans och hans följeslagare, hyenorna och gamarna, bestämmer sig för att fånga in Mowgli, döda honom och äta upp honom.
Efter en lite rörig och skrikig inledning hittar familjemusikalen sin form i slutet på första akten. De många barnen i publiken har hunnit bli lagom rädda för tigern och hans anhang och fattat sympati för Mowgli (spelas av mångsidige och charmige Nils Axelsson) och hans nya, spralliga björnsystrar.
De vuxna i publiken har kunnat glädjas åt Gunilla Backmans läckra gestaltning av ormen Kaa, som är djungelns drottning och Jakob Stadells coola och maxade uppenbarelse i tigerkostym.
I andra akten lyfter det hela ett snäpp till med några spektakulära ensemblenummer när Mowgli kidnappas av en flock gibbonapor – som leds av ingen mindre än Sveriges Latino-kung, Mendes – en fajt och ett avsked.
Men trots alla de fantastiska kostymerna och storslagna dansnumren, akrobatiken och de framstående musikalartisterna i ensemblen, vill berättelsen inte riktig gripa tag. Sångerna – med sina understundom banala texter – vill sig inte riktig heller. Det som är minnesvärt med denna version av "Djungelboken" är i stället det visuella. Teddypäls och djurmönster har varit på modet denna vinter, men inget jag har sett på catwalken kan matcha det vi fick se i Stiga Sports Arena på fredagskvällen.