Helylletjej i lyxförpackning - det går inte att låta bli att använda denna självklara beskrivning av Sanna Nielsens första egna krogshow, "Mitt Sanna jag", som hade premiär på fredagskvällen på Hamburger börs Stockholm. Det går heller inte att låta bli att tycka om denna föreställning, där den folkkära allsångsledaren får möjlighet att visa upp fler och mer sofistikerade sidor av sig själv. Och som hon tar den chansen.
Sanna Nielsen är supertaggad - på gränsen till överladdad - när hon dyker upp ur en trappa klädd i en svart, kaxig kreation, komplett med en hatt som för tankarna till 1930-talsstjärnor som Marlene Dietrich. Med på scenen har hon ett stort, mångsidigt och supertajt band lett av kapellmästare Stefan Brunzell, och de klämmer i med soullåten "I feel a song in my heart", lånad av Gladys Knight & Pips, samt ytterligare en soul-cover som lämnar gott om utrymme för Sanna Nielsen att bruka sina färdigheter som sångare.
Hon skämtar med publiken och säger att om showen bara skulle bygga på hennes egna hits så skulle den bli kort, och klämmer i med sin "Undo" som hon tävlade med i Eurovision Song Contest för fem år sedan.
Ljus och ljud är oerhört påkostat och maffigt. Rätt vad det är dyker en hel gospelkör, Tensta Joyful Noise, upp på scenen och Sanna Nielsen gör täta byten av kläder för miljoner. Det osar helt enkelt Las Vegas lång väg.
Ändå känns inledningen av showen snarare lite forcerad och skrikig än mäktig. Det är först när Sanna Nielsen tar ner föreställningen till myllan i Bromölla och tvårumslägenheten i Årsta som hon hittar riktig kontakt med publiken. Lite draghjälp får hon kanske också av en närmast magisk klänning signerad Lars Wallin, med strutsplymer som vajar majestätiskt vid sångerskans minsta rörelse.
För plötsligt händer något. Det är som att showen får en omstart och publiken hamnar nästan i extas. Sedan är det ren defilering rakt i mål för Sanna Nielsen, som lyckas med att vara både diva och "vanlig", rolig, revanschlysten och ödmjuk.
Starkast blir det när hon släpper sargen och blir personlig på riktigt. Ensam vid pianot, klädd i sin förtrollande strutsklänning, framför hon sin bästa låt, "Empty room" i ett arrangemang som övergår i David Bowies "Heroes".
Om man skulle önska något mer av "Mitt Sanna jag" är det fler egna låtar, skrivna just för Sanna Nielsen. Här finns, förutom Mellolåtarna och "Viskar ömt mitt namn", en spröd sång skriven av Sanna Nielsen själv, bara en specialskriven låt. Det är soulklassikern ”Midnight train to Georgia” som blivit ”Sanna från Bromölla” med en kul text av Calle Norlén.
Men när den Beoyoncé-inspirerade finalen kommer är alla invändningar bortblåsta. "Mitt Sanna jag" håller rakt igenom hög nivå med sin träffsäkra mix av ylle och glitter.