Det börjar bra och stämningsfullt med en animerad snutt på storbildskärmen samtidigt som en mystisk röst (kan det vara skådespelaren Dragomir Mrsic?) drar en kvasifilosofisk svada om cirkeln som den perfekta formen och jämför med planeter i vårt solsystem (som ju faktiskt är sfärer, om man ska vara tråkig). Men den här föreställningen har inget med vetenskapligt vidimerade fakta att göra, det är bara att glömma direkt.
Sedan kliver trolleriduon Peter Brynolf och Jonas Ljung in på scenen, den spännande musiken upphör, en New York-fond tonar fram på storbildskärmen och de ropar hej hej och får tonvis av applåder från ett fullsatt Lokomotivet.
Trollerishowen ”Cirkeln” har börjat. Och man befinner sig mitt i en tv-inspelning, känns det som. Eller är det en företagskickoff mitt i smällkalla november? Det är nästan lite svårt att se skillnad när de två snabbpratande illusionisterna drar igång.
De i publiken som aldrig sett eller hört talas om Brynolf & Ljung (som undertecknad) förefaller vara ytterst få.
Grabbarna har självdistans också, inser att deras namnkonstellation låter som en revisionsbyrå. Bra, tänker jag, trollkarlar med självdistans är roliga. Faktum är att trolleri utan humor är stentrist. Jag tänker att jag gillar Tommy Cooper, Carl-Einar Häckner och John Houdi. Där det först kan gå lite snett och ändå bitvis vara hisnande och framför allt gapskrattande roligt.
Distansen och humorn visar sig dock vara påklistrade. Det här är två trollkarlar som har stenkoll på läget, som ibland låtsas vara taffliga, men inte är det på en fläck. Genast lockar de upp publiken på scenen. Och det går förvånansvärt lätt att få upp folk. Alla verkar vara med på noterna från start.
Sedan haglar konsterna. Långdragna, ibland alltför komplexa, suggestionstricks blandas med fingerfärdiga småkonster.
Vid ett tillfälle har duon upp tio pers ur publiken som ska lattja med en kortlek där alla får riva sönder korten, blanda dem och byta och kupera hit och dit och allt slutar ändå med att varje publikmedlem står där med varsina korthalvor som passar ihop perfekt.
Brynolf & Ljung trollar bort en killes mobiltelefon som sedan visar sig ligga i en kartong som en tjej i publiken förvarat under hela föreställningen. De trollar med bankkort, Google Maps, mynt.
Duon är som sagt stensäkra och pladdrar på lika självsäkert som besserwissriga telefonförsäljare. De har också samma lätt kommenderande och bestämda ton under alla lager av pålagt showmanship. Men publiken älskar det.
Ibland glappar dock den annars heltäta cirkulära konstruktionen. Men vissa tricks är faktiskt obegripligt förbluffande och hisnande. Då får man ha överseende med konstiga svarta skärmväggar, alla mystiska svartklädda medhjälpare som tassar runt i lokalen och alltför långdragna upplägg på trolleritricksen.