De nya, sköna tiderna kräver i hårdare tag och kännbara straff. I vanlig ordning.
Jag har inga siffror som säger vare sig det ena eller det andra här. Men jag är ganska övertygad om att det fortfarande är väldigt många som avtjänar tid på stillot som absolut inte skulle behöva göra det.
Om vi låser in de som är farliga för både sig själva och för andra så är jag helt nöjd. Jag hoppas och tror att det kanske betyder att varannan som döms till fängelsestraff slipper undan detta att krypa in på kåken och verkligen verkställa straffet.
Att låsa in folk för ekonomisk brottslighet måste vara höjden av kontraproduktivitet. Låt dem arbeta hårt för att bli kvitt sina dryga böter i stället. Jag känner kanske inte så många som går i väntans tider för att avtjäna sina fängelsestraff, men jag känner i alla fall en. En helt vanlig man som normalt sett är fullt omdömesgill och full av bubblande kreativa krafter som skulle vara perfekt för nästan vilka uppgifter som helst. Men definitivt överkvalificerad för de sysselsättningar som erbjuds på kåken.
Är det gränsfall för att folk bör låsas in låt dem stifta närmare bekantskap med en fotboja i stället.
Men just detta att i parti och minut kräva långvariga fängelsestraff skulle förbanne mig kräva att landets åklagare själva går in och sponsrar vistelsen på kåken för alla dem som inte passar in på beskrivningen "En fara för andra och kanske även för sig själva".
Under ett vårddygn på en anstalt 2016 kostade en intern exakt 3 369 kronor. Det blir 23 583 kronor i veckan och 1 226 316 kronor för ett år.
Jag skulle vilja kunna säga att jag inte missunnar någon ett hederligt arbete. Utom kanske just en del av kriminalvårdarna.
Jag känner också en vapenvägrare som faktiskt avtjänade sitt straff. Han är fantastiskt händig med motorsågarna men det hade han säkert kunnat lära sig ändå.
Några år senare skickades en förfrågan ut till alla landets 18-åriga killar med en fråga om de eventuellt skulle vara intresserade av en mönstring. Om det var så att de erbjöds en?
Nja, si så där, svarade en jag känner väldigt väl.
Ett meddelande med budskapet att han kunde se sig som helt befriad från tjänstgöring anlände några dagar senare och författaren till den kortfattade texten kunde helt humorbefriat hålla sig från att lägga till avskedsorden: Tack för visat ointresse.