REVY
Eskilstunarevyn På riktigt
Med: Mathilde Stavehaug, Anders Stark, Adam Bromée, Lena Sirrewius, Åke Sandén, Kajsa Andersson- Berg.
Dansare: Julia Blomerus, Mia Mamqvist, Jonathan Hultberg, Stephanie Lövstrand, Frida Widelund.
Koreograf: Frida Widelund.
Musiker: Johan Mörén, Stefan Flink, Jacques Illi, Simon Kratz, Samuel Eriksson, Iris Karlsson Peterhagen.
Ja, frågan är om revyn någonsin tidigare varit så smart, underhållande och färgsprakande som just i år. Det är som om hela gänget stått och sparkat otåligt i covid- spiltorna för att äntligen få komma ut till sågspånen i manegen igen.
Och när de nu äntligen är på plats är blandningen de bjuder på både vild och vacker. Klassiska revynummer stuffade med milt vansinne samsas med trolleri, karakoe och till och med ett maffigt cirkusnummer med Stephanie Lövstrand dinglandes upp och ned i scentaket.
Driften med våra samtidsplågor står förstås som spön i backen: Det kontantlösa samhällets avigsidor, den sjuka tidspressen på undersköterskorna i hemtjänsten, jämförandehelvetet på Fejan och Insta och A-traktorernas formidabla förmåga att framkalla trafikkaos. Tantrafestivalen i Molkom får sig också en släng av sleven och ja – det är jätteroligt…
Adam Bromée briljerar som glesbygdspolis på mycket välbekant satsmelodi – haha - och hans tolkning av den flinke hantverkaren på Hasses Allservice är helskön. Några andra höjdare är ROT- och RUT-avdragens avigsidor, Akademiens lyrikstund och hur trassligt det kan bli när svenska uttryck översätts till engelska.
Påfallande många av de riktigt bra numren är producerade av revymakarna själva. Som till exempel det ypperliga sång- och dansditot med fokus på Sveriges första kvinnliga statsminister och hennes polarinnor världen över.
I´m sorry, men jag har faktiskt svårt att komma med några riktiga invändningar. Det skulle möjligen, för att inte bli alltför översvallande, vara att medleyt som avslutar första akten känns aningen långt.
Avsaknaden av döda punkter är annars slående. Första akten bara swishar förbi – och den andra går ännu fortare.
När hela hopen till slut sjunger ABBAs ”Happy New Year” känner man sig både överkörd och manglad. Och glad. Trots att Tegnell just hotat med fler restriktioner. Hoppas att de inte inkräktar på Eskilstunarevyn på riktigt. För just nu är den precis vad vi behöver.