Många kom för att se Nour El Refai i Eskilstuna.
Humorshow
Vad: "Nour El Refai – säger skämt i 75 minuter"
Av och med: Nour El Refai
Plats: Eskilstuna teater
Ärligt talat – jag tycker inte riktigt att namnet på showen gör innehållet rättvisa.
Okej, Felix, upp till bevis nu. Kom med förslag på en bättre titel.
"Nour El Refai droppar sanningar om samtiden".
Eller:
"Mitt liv som förälder: den smärtsamma insikten om att man aldrig slutar förvånas över att män är pantade".
Eller:
"That feeling när man blir förälder och plötsligt vill spöa andras barn".
Men trots att jag vet de ovan nämnda grundpremisserna för Nour El Refais senaste ståuppföreställning redan innan jag hittar min plats inne i Eskilstuna teater kan jag inte låta bli att känna att hennes titel liksom insinuerar att det hela ska bli mer som en lös mosaik av roliga vitsar än en sammanhängande show.
Men sammanhängande, det är den.
Det finns en rytm i Nours manus som sakta ledsagar publiken från introt till ett dråpligt klimax.
Josefin Sonck värmde upp publiken.
Efter att den roliga Josefin Sonck värmt upp publiken med skämt om hur den finska alkoholismen och det finska vemodet kanske faktiskt har ännu mindre färg på kinderna än dess svenska motsvarigheter tar Noul El Refai med Eskilstunapubliken på en bjussig, feministisk och (för oss barnlösa) informativ resa i hur det är att bli förälder, bo i Stockholms innerstad, jobba kväll och leva sambo med Henrik Schyffert.
Under 75 minuter skapar Nour El Refai humor av de mest vardagliga situationer, levererade på ett sätt så att även de av oss som inte upplevt vad hon upplevt (även om jag hör på flera av de hysteriska skratten runtomkring mig att många har det) kan njuta av dem.
Hon är självutlämnande utan att bli alldeles för privat, och det faktum att hon involverar så stora delar av både sitt barns och sin sambos liv i materialet när hon målar upp scener ur sin vardag gör att det känns som att man nästan är där med dem.
En grej slår mig starkast av allt.
Eskilstuna teater är inte fullsatt, men nästan. Och på scenen finns ingenting. Ingen scenografi, ingen rekvisita. Inga hjälpmedel. Det är bara Nour och en mikrofon. Jag förstår vad komiker menar när de säger att renodlad ståupphumor kan vara den svåraste av konstformer att leverera. Hatten av till Nour El Refai, som gör det bättre än de flesta.
Showen gick av stapeln på Eskilstuna teater.