Karin Li Körsbärsdal spelar både patient, anhörig och personal i föreställningen "Vipeholm - tiden före framtiden". På bilden ses också Ann-Sofie Rase.
På Vipeholms sjukhus utanför Lund bedrevs under åren 1935–1982 en anstalt för ”svårskötta och obildbara sinnesslöa”, en verksamhet som eftervärlden på många sätt betraktar som en skamfläck i Sveriges historia.
I "Vipeholm – tiden före framtiden", som är skriven av Lucas Svensson, spelar Karin mot skådespelare som Sofia Papadimitriou Ledarp, Lennart Jähkel och Johan Marenius Nordahl. Carl Johan Karlson regisserar.
– Det är kul, vilket kan verka konstigt att säga eftersom ämnet är så mörkt.
Det är en vecka kvar till premiären när jag träffar Karin Li Körsbärsdal i ett av Kulturhusets kaféer. Det är rörigt. Folk kommer och går och ute på "Plattan" pågår någon sorts operaperformance. Karin låter sig dock inte störas, utan är helt fokuserad på att prata om pjäsen som hon beskriver som en "kör av röster".
Publiken får möta patienter, anhöriga och människor som arbetade på Vipeholm. Allt är fiktion, men bygger på verkliga händelser. Karin spelar flera olika roller – sjuksköterska, anhörig och berättare, men mest den intagna "Elvira".
Produktionen har gått på djupet i historien och pratat massor om Vipeholm och vad som utspelade sig där. De har även arbetat med referensgrupper från daglig verksamhet och FUB.
De flesta känner kanske inte känner till Vipeholm överhuvudtaget. Och de som har hört talas om institutionen brukar först och främst tänka på Vipeholmsexperimenten som genomfördes åren 1945–1955. De gick bland annat ut på att utsätta patienterna för olika dieter för att se vad som orsakade karies och om man kunde förebygga sjukdomen, som var en gigantiskt folkhälsoproblem den här tiden.
Bland annat fick de intagna äta särskilt kladdiga kolor, för att deras tänder skulle få maximal exponering mot socker. Det ledde till att i stort sett alla patienter drabbades av omfattande och smärtsamma kariesangrepp och att många förlorade sina tänder.
"Vipeholm – tiden före framtiden" utspelar sig åren 1940-1948 och handlar inte främst om experimenten.
– Vår föreställning fokuserar mest på missförhållandena och hur vi ständigt håller på och kategoriserar in människor i olika grupper, om att föra någon annans talan och att diagnosticera någon.
– En läkare säger någonting, det hamnar på ett papper och får fundamentala konsekvenser.
Karin Li Körsbärsdal gör en av rollerna i den nyskrivna pjäsen "Vipeholm - tiden före framtiden" som har premiär på Stadsteatern i Stockholm lördag den 2 september.
Dödligheten på Vipeholm var enorm och mångfalt högre än på andra institutioner i Sverige under samma tid. Pjäsen skildrar också våldet som patienterna utsattes för, och människosynen som rådde och som till syvende och sist gjorde övergreppen på Vipeholm möjliga.
Karin är djupt engagerad. Hon har till och med besökt Lund och med egna ögon sett det som återstår av Vipeholm.
– Jag kände att jag måste dit. Jag måste ha stått på den marken, säger hon.
Det är otroligt tungt att prata om Vipeholm och vårt samtal väcker en massa tankar om vad människovärde är. Vår tid har en stark vurm för ställa diagnoser. Vi vill ha förklaringar till sådant som vi uppfattar som avvikande. Många strävar efter "perfektion", både yttre och inre och det finns en hel industri som erbjuder möjlighet att "korrigera" oss med mediciner, terapier, operationer och behandlingar.
Karin Li Körsbärsdal känner ett stort ansvar för hur människorna hon ska spela i pjäsen gestaltas och representeras.
– Det är speciellt att spela något som är förankrat i så många och som inte bara är en saga.
Karin Li Körsbärsdal, skådespelare från Katrineholm
Karin Li Körsbärsdal, som är född och uppväxt i Katrineholm, har hunnit bli 27 år. Hennes skådespelarkarriär tycks gå alldeles lysande.
Sist jag intervjuade henne var för ett par år sedan, när hon medverkade i den uppmärksammade Bob Hund-musikalen på Helsingborgs stadsteater. Sedan dess har hon bland annat spelat en av huvudrollerna i musikalen "Amadeus" mot Björn Kjellman på Storan i Helsingborg. I våras spelade hon Dolly i Tone Schunnessons hyllade "Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina" på Orionteatern i Stockholm.
– Jag har fått jobba jättemycket, fått göra olika saker på olika scener. Det känns kul!
Nu har Karin engagemang på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm i mer än ett år framåt. I december medverkar hon i en uppsättning av Frans Kafkas "Processen" och kommande vår väntar ännu en stor uppgift på en av teaterhusets husets scener.
– Det är jätteroligt, jag trivs jättebra! Det är ett gigantiskt hus, jag har gått vilse hur många gånger som helst. Men det är snällt folk här, säger Karin.