Fantasy! TÀnk dig ordet uttalat som en fnysning, sÄ beskriver det hur jag tog emot sönernas prat om "Game of Thrones" vid middagsbordet för sisÄdÀr Ätta Är sedan. De hade bÄde lÀst George RR Martins romanen "Sagan om is och eld" som ligger till grund för tv-serien och fulstreamat den första sÀsongen.
Det gÄr knappast att förestÀlla sig hur mycket som har förÀndrats sedan 2011 nÀr HBO började visa "Game of Thrones". DÄ fanns inte fiber och strömningstjÀnster i varje hem och begreppet tv-serie var oftast synonymt med pratiga lÄngkörare dÀr handlingen var förutsÀgbar och avsnitten inspelade i studior med gulaktigt ljus och burkigt ljud.
"Game of Thrones" har satt en ny standard för vad en tv-serie kan vara. Inte bara för att den Àr pÄkostad, vÀlgjord och fenomenalt rollbesatt. Utan ocksÄ för att sjÀlva berÀttelsen inte liknar nÄgot annat vi har sett pÄ tv tidigare, dÀr de största hjÀltarna plötsligt kan dö och ett helt avsnitt kan utgöras av en enda strid.
Fansen har varit mÄnga och engagerade. Ofta arga. SÀrskilt pÄ de senare sÀsongerna, dÀr seriens skapare Dan Weiss och David Benioff lÄtit berÀttelsen ta sin egen vÀg, bort frÄn George RR Martins fantasyepos. En bit in i serien hade manusförfattarna lyckats ta död pÄ flera karaktÀrer Àn RR Martin. I senaste sÀsongerna har handlingen i "Game of Thrones" helt sprungit ifrÄn romansviten, som Ànnu inte avslutats.
Mer Àn en miljon personer ska skrivit under ett krav pÄ att sista sÀsongen ska göras om eftersom de inte tycker att manuset Àr vÀrdigt vissa karaktÀrer. Daenerys Targaryen som gÄtt frÄn god till maktgalen massmördare pÄ bara ett par avsnitt, Àr en av dem som fansen tycker borde ha utvecklats pÄ ett annat sÀtt.
SjÀlv har jag, sedan jag sÄg första avsnittet av "Game of Thrones", omvÀrderat min syn pÄ fantasy som tv-seriegenre. Nu Àr jag en större entusiast Àn mina barn och har just landat i verkligheten efter att ha stigit upp i ottan för att se det allra sista avsnittet.
Om det var vÀrt det? Absolut.
Finalen speglar i stora delar den kÀnsla av tomhet som infinner sig nÀr man inser att det man har Àgnat uppÄt 80-timmar Ät att slaviskt följa, nu Àr slut. De överlevandes plÄgsamma vandring genom ett utbrÀnt Kings Landing kan mycket vÀl fungera som en metafor för saknaden efter det som kallats vÀrldens största tv-serie.
Den hÄrt kritiserade sista sÀsongen fortsÀtter att vara vacker och överraskande Ànda in i det sista. HÀr Àr det lÀge att komma med en spoilervarning.
PÄ nÄgra minuter har tittaren insett vidden av det samhÀlle som Daenerys och hennes drake och arméer kommer att bygga och Àven hennes starkaste anhÀngare inser varför hon mÄste dö. Det finns förstÄs bara en person som kan komma henne tillrÀcklig nÀra, och Jon Snow Ätar sig motvilligt uppdraget att bruka sin dolk i bÀsta Shakespeareanda.
Emilia Clarke gör sin bÀsta rollprestation som Daenerys i sina sista scener.
I övrigt handlar mycket om att knyta ihop sÀcken, och det gör man i sann "Game of Thrones"-anda med ett överraskande och prÀktigt antiklimax.
Precis som hela kampen mot de dödas armé fick ett snöpligt slut i och var glömt efter ett enda avsnitt, blir det som har tagit 72 avsnitt att bygga upp - kampen om jÀrntronen - till slut ganska oviktigt. Seriens trÄkigaste gestalt blir kung, och snart Àr allt som vanligt. Ett gÀng mansgrisar sitter runt ett bord och utövar makt medan de skÀmtar om bordeller och avlopp.
I den vackra, och lite lÀskiga skogen norr om muren förstÄr man att nya oberskrivliga fasor kan dykla upp bakom nÀrmaste trÀd.
Hjulet som Daenerys Targaryen ville krossa forstÀtter alltsÄ att snurra, Ätminstone Ànda tills vi fÄr se Hollywood-versionen.
Jag utgÄr i frÄn att det kommer att göras storfilm pÄ romansviten "Sagan om is och eld" nÀr (och om) George RR Martin lyckas slutföra den.