Trots alla kanaler och strömningstjänster som levererar tv-serier ofta att man hela tiden känner att man missat något väsentligt, är det bara ett par gånger om året som det dyker upp en produktion där man knappast kan bärga sig innan nästa avsnitt kommer. Ni vet de där serierna som drabbar en som en feber och kan få en att sätta väckarklockan en timme tidigare för att hinna se den senaste episoden innan man går till jobbet.
Senast jag hamnade i den sortens tillstånd var nog när Netflix släppte "The Queens gambit" eller HBO hade premiär på "I know this much is true".
Och nu är det alltså den hyllade krimserien "Mare of Easttown" med superstjärnan Kate Winslet i huvudrollen som inte lämnar mig någon ro. Jag var helt enkelt tvungen att se veckans avsnitt redan på morgonen samma dag det släpptes.
På ytan skulle "Mare of Easttown" kunna vara vilken dussindeckare som helst med ingredienser som försvunna och mördade flickor och en mordutredare med trassligt privatliv som tvingas samarbeta med en yngre, hajpad kollega från en större stad. Men här har seriemakarna lyckats göra en miniserie med tyngd och kvalitet som engagerar och skapat ett gäng karaktärer som man tror på och kan identifiera sig med.
Mest bryr man sig förstås om Mare, som gestaltas av Kate Winslet. Hon är kriminalkommissarie i småstaden Easttown i det amerikanska rostbältet. Hon är djupt engagerad i sitt jobb, delvis för att fly från sitt privata helvete.
Mare sörjer sin son som tagit livet av sig, samtidigt som hon tar hand om sonens fyraåring och sin egen tonårsdotter. I Mares hus bor också hennes mamma, som flyttat in för att hjälpa henne att ta hand om barnen. I huset bredvid bor hennes exman, som har hittat kärleken igen och nu ska förlova sig.
I ett år har hon jobbat med ett fall med en försvunnen tonårsflicka. Flickans cancersjuka mamma är missnöjd med hennes arbete och nu har Mares chef kallat in förstärkning i form av en ung, framgångsrik kommissarie från countyts huvudkontor. Redan någon dag senare hittas en annan tonårsflicka död.
Polisutredningen kompliceras av att Mare antingen känner eller är släkt med alla i staden. Samtidigt som hon börjar jobba med fallet havererar Mares redan trassliga privatliv nästan totalt. Och snart börjar även hennes yrkesliv att rämna.
Efter två avsnitt är jag helt fast. Jag struntar visserligen ganska mycket i vem som mördat vem. Men jag måste få veta hur det ska gå för den sörjande Mare som klampar runt och beter sig buffligt, halsar öl ur flaskor, suger i sig rök från sin e-cigarrett som om livet hängde på det samtidigt som hon brottas med sin oförmåga att se sin dotters behov och rädslan över att förlora vårdnaden om sitt barnbarn.
"Mare of Easttown" handlar om vanligt folk och sånt som man bryr sig om på riktigt, som föräldraskap och andra relationer. Dessutom finns det humor, hopp och hjärta mitt i allt de svarta.
Sedan är det ju så skönt att se en skådespelare som Kate Winslet. Hon är en av vår tids största filmstjärnor, kanske den med starkast utstrålning och vackrast yttre. Ändå finns det typ ingen som klarar av att spela så vardagsgrå och jordnära på ett trovärdigt sätt som hon. Winslet tycks helt sakna fåfänga, och hennes Mare får gå runt i bylsiga tröjor och en decimeter utväxt i hårbotten – så som man själv skulle se ut i hennes situation.