Det ceremoniella tändandet av ljuset innan Kalle Anka drar i gång är det närmaste vi har en officiell jultradition i Sverige och brukar locka tre miljoner tittare.
Men den rutinerade programledaren försäkrar att han inte är nervös.
– Det är jag inte. För jag blir inte nervös. Jag är inte lagd åt det hållet. Men däremot så blir jag samlad, säger Mark Levengood.
Inkluderande
Inte ens tändandet av ljuset bekymrar honom.
– Jag fick den frågan 30 gånger på presskonferensen när jag utsågs. Men varför är det så viktigt? För spontant tänker jag att det kan väl inte vara så svårt – och slocknar tändstickan finns det väl jättemånga till som man kan försöka med, säger han och skrattar.
För Mark Levengood är det viktigt att julafton i tv blir inkluderande.
– Jag tycker det har varit ett väldigt tungt år på så många sätt. Världen är orolig. Folk är oroliga och jag tänker att det ska vara skönt med en jul där man lyckas skapa något slags gemenskap genom tv-rutan.
Julstrumpor
Tv-jobbet innebär att det blir en annorlunda jul för Mark Levengoods familj. Det är traditioner som måste ruckas på.
– Jo, i år skjuter vi på dem till juldagen. Både barnen och Jonas (Gardell) förstår att jag inte kommer att vara närvarande dagarna innan jul. Jag kommer vara väldigt stirrig. Så det är bättre att vi är där på juldagen.
Och det är en sak som Mark Levengood måste ha för att julen ska bli fullkomlig – sina julstrumpor.
– Jag har ett par strumpor som är julstrumpor. Barnen har varit väldigt noga med att jag har de strumporna på julen. Men min son är 20 år nu, så det är i stort sett bara slamsor kvar av de där strumporna.
Vad är det för strumpor?
– Det var strumpor som vi köpte på Disneyland en gång. Jag vet inte varför de blev julstrumpor. Men det är med Butter på, en av dvärgarna, säger Levengood och skrattar.