Trender kommer, trender går men 50-talsrocken består. En som under många år dragit nytta av detta i sitt artisteri är Peter Jezewski från det att han slog igenom med The Boppers 1978.
Sedan ett antal år tillbaka har Peter satsat på en solokarriär och det album han släpper nu är, föga förvånande, helt präglat av rocktoner från 50- och 60-talet.
Peter Jezewski har själv skrivit flertalet av sångerna och han har fångat det tidstypiska alldeles fenomenalt bra. Här finns de sorgliga, nästan smöriga, låtarna om olycklig kärlek som kommer att bli favoriter på festen när det drar sig mot småtimmarna och danssugna partypar drar sig mot hångelhörnet.
Såklart ska det också handla om muskelstinna amerikanska vrålåk, vad vore en skiva med gammelrock utan dessa? Skivan är utomordentligt välproducerad, alla dobidoap, dododoaaa och bombombombabom sitter där de ska. Skivan är nog en av de bästa som släppts i genren.
Egon Jonsson