Så här års spelar det ingen roll. Men varje år blir det sommar. Då betyder det en del för bilden av Eskilstuna hur det ser ut i parken. Är den ett grönt finrum där det är tryggt och trevligt? Där alla vågar gå? Där barn och deras föräldrar gärna är?
Eller är parken en plats för fylleri? En plats där alkoholen tar kommandot delar av en vissa dagar och avgör hur stämningen är?
Eskilstuna är inte ensamt om beslutssituationen. I många kommuner har man vänt och vridit på de kommunala ordningsbestämmelserna, som styr var det tillåts drickas och var polisen får ingripa om det dricks.
Önskan om färre regler och mer utrymme för individers omdöme kolliderar med alkoholens kemi och dess inverkan på kropp och sinnen. Där vinet går in går vettet ut, brukar det heta. Det är det som ofta avgör vad det praktiska resultatet blir av en lokal bestämmelse om alkohol i en park.
I Eskilstuna har försöket gjorts, under ett antal år, och efter fullmäktigevoteringar. Det blev inte så trevligt. Inte fylleri och otrygghet hela tiden, men tillräckligt mycket för att de aktuella parkerna hade blivit otrivsamma.
Processen har speglat detta. 2007 beslutades att det skulle vara tillåtet att dricka alkohol i Rothoffsparken, i Stadsparken och på Strömsholmen mellan maj och september, från 17.00 till 22.00. 2013 begränsades området till bara de två sistnämnda parkerna.
Nu ska politikerna ta ställning till frågan på nytt. Kommunledningskontoret förordar totalförbud. Tillståndet att dricka i Stadsparken och på Strömsholmen går emot kommunens plan att arbeta för fler alkoholfria miljöer, i stället erbjuds ännu en plats för ungdomars alkoholdebut. Det skapar också otydlighet om vad som är tillåtet, vilket försvårar polisens arbete, och ger motstridiga signaler till medborgarna. Så motiverar tjänstemännen sitt ställningstagande.
Under behandlingen på kommunstyrelsens sammanträde i går slutade omröstningen med siffrorna sju mot sju. Ordförandens utslagsröst för totalförbudet innebär att det också blir kommunstyrelsens förslag till fullmäktige.
Eskilstuna kommer inte så lätt ifrån sin sociala historia, med dess ledsammare sidor. På detta område finns en skillnad mot flera andra Sörmlandsstäder, som Flen och Strängnäs. Det var inte bara tuberkulosen som var utbredd mer i Eskilstuna än på en del andra håll, det var även spriten.
Motkrafterna fanns, och finns också kvar. Men när det gäller alkoholen kan de inte som med tuberkulosen konstatera att tiderna är nya och att de gamla orsakerna till sjukdom, fattigdom och utslagning till stor del är borta. Alkohol i parker brukar få otrivsel och oordning som följd. Eskilstuna som behöver fortsätta att lyfta sig upp, socialt och medicinskt, har dåligt råd med att ha bland annat sin främsta park, Stadsparken, som ett skyltfönster för drickande.
Det är inte heller bra för den bild Eskilstuna visar för dem som funderar på att flytta hit. En stad med goda kommunikationer i den växande Mälardalen ska vara inbjudande och välkomnande, inte minst för barnfamiljer. Eskilstuna är på väg uppåt, stagnationen har på flera områden brutits. Men då ska staden inte möta dem som kommer hit med en park där tecknen på förslumning övertrumfar andra och mer positiva intryck som Eskilstuna ger.