Titta bara på filmen "Patrik 1,5" från 2008, där Gustaf Skarsgård på grund av ett missförstånd plötsligt står som adoptivförälder till en 15-åring, som dittills har vandrat mellan fosterhem och hvb-hem. Efter ett tag framkommer att det finns en släkting som inte vill ha med pojken att göra och den senaste tragedin i raden är det pågående trasslet med socialtjänsten.
Det låter inte som ett vidare bra sätt att växa upp på. Men eftersom det är en film utvecklas berättelsen till en solskenshistoria.