Kina har byggt mängder med fängelseliknade center i sin västra landsdel, provinsen Xinjiang. Regimen kallar det för omskolningsläger. Enligt den är det inga fängelser utan skolor för att minska arbetslöshet, fattigdom, extremism och terrorism i regionen. Men i verkligheten är de verktyg i landets förtryckarpolitik.

I lägren sitter flera hundratusen, kanske till och med över en miljon, muslimer. Det är i huvudsak uigurer och kazaker från regionen. Det är män, kvinnor, flickor, pojkar som fängslas utan rättsprocess, något som medier och människorättsgrupper berättat om i flera år. 

Att lägren finns har bekräftats genom satellitbilder. Tidigare fängslade och deras familjer har vittnat om tvånget att sjunga kommunistiska sånger, om förbudet att tala sitt modersmål, om tuffa förhör. Men också om det brutala våldet, tortyren, våldtäkterna.

Ännu en pusselbit läggs nu. Det internationella journalistnätverket ICIJ och dess partners, däribland Dagens Nyheter, har tagit del av en stor polisläcka inifrån de kinesiska myndigheterna. Det är ett omfattande material av tusentals fotografier och myndighetsdokument. Handlingarna bekräftar mycket av det som rapporterats.  

Materialet består av tusentals fotografier. Det är bilder på intagna i handklovar, beväpnade vakter och polis. Det handlar också om över 2 800 fotografier på män, kvinnor, flickor, pojkar som tittar rakt in i kameran – som om de var förbrytare. 

De ”brott” som dessa människor påstås ha begått kan vara alltifrån att ha laddat ner en förbjuden app till att ha studerat muslimska skrifter. Ibland verkar anledningen till fängslandet vara oklart även för polisen i provinsen. En del av bilderna har märkts med brottskategorin: Okänt. I de läckta dokumenten, som mestadels är daterade 2017 eller 2018, instrueras lägervakterna att skjuta dem som försöker flyr.

Det är inte frågan om ”frivillig arbetsträning” som Kina påstår. Detta är rasistisk förföljelsepolitik. Syftet är att trycka undan alla andra kulturella och religiösa uttryck än de som välsignats av kommunistpartiet i Peking. Dessa brott måste vi medborgare i väst se. Företag som handlar med Kina får inte släta över det. Våra politiker behöver pressa Kina till förändring.

Avslöjandet är också en påminnelse om betydelsen av fria medier som granskar dem som styr. Det finns inte i Kina och en rad andra diktaturer.