Så är då Sverige till slut på väg in i Nato, med brasklappen att det aldrig går att vara riktigt säker på vad Turkiets president Erdoğan hittar på. Något datum för när frågan ska tas upp i det turkiska parlamentet är inte utsatt.
Det mesta tyder dock på att Natomedlemskapet är i hamn. Därmed bryts över 200 års alliansfrihet. Kung Karl XIV Johan accepterade förlusten av Finland (han fick Norge i utbyte) och eftersträvade goda relationer till Ryssland. Sverige har därefter sluppit krig, medan många andra små neutrala länder, som Danmark och Norge, blivit överfallna av stormakter. Det bidrog till att Sverige till skillnad från andra länge höll fast vid neutraliteten. En annan viktig, kanske avgörande faktor, var hänsynen till Finland, som under kalla kriget var hårt pressat av Sovjet.
Socialdemokraterna bedrev ett dubbelspel om Nato. Offentligt blev neutraliteten närmast en dogm som utnyttjades inrikespolitiskt. I hemlighet eftersträvade regeringen samarbete och garantier från västmakterna om Sverige skulle angripas.
Efter Sovjets fall förändrades läget. Borgerliga partier krävde Natomedlemskap. När Ryssland brutalt angrepp Ukraina och det blev tydligt att Finland tänkte söka medlemskap bytte Socialdemokraterna åsikt. En bred enighet i riksdagen stod bakom ansökan om medlemskap i Nato.
Natos norske generalsekreterare Jens Stoltenberg, med nära kontakter i svensk socialdemokrati, var synbart nöjd över att få vara med om att lotsa in två nordiska grannar i alliansen. Därefter började trasslet, då beslut om nya medlemmar kräver enhällighet. Turkiets nyckfulle och alltmer auktoritäre president Erdoğan ställde krav på ändrad svensk politik för att släppa in Sverige. Efter långa förhandlingar, svensk eftergivenhet, nya krav från Erdoğan och öppning från USA att sälja stridsflygplan ser medlemskapet ut att vara i hamn. Mer is magen från svenska förhandlare hade inte skadat.
Natointrädet har även förändrat Sverige. I Dagens Nyheter gör Tomas Ramberg en bra sammanfattning: Sverige har länge haft hög svansföring om nedrustning, nu vilar vår säkerhet ytterst på hotet om att kärnvapen kan användas. Tidigare var regeringen tydlig i sin kritik av Turkiet, nu har både Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M) kallat Turkiet för en demokrati. Förbudet att sälja vapen till Turkiet har hävts, regeringen har tagit avstånd från kurdiska organisationer som tidigare hyllades för kampen mot IS. Försvaret för svensk yttrandefrihet har tonats ned när koranen har bränts. Lagrådet dömde ut ett förslag mot deltagande i terroristorganisationer. Lagförslaget lades ändå fram, Natomedlemskapet gick före rättssäkerheten.
Den svenska regeringens röst för demokrati, mänskliga rättigheter och mot diktaturer riskerar att bli mer selektiv. När viktiga säkerhetspolitiska intressen anses stå på spel tas andra hänsyn. Skyddet mot Ryssland ser ut att kräva mer realpolitik och brist på tydlighet mot förtryck var det än förekommer.
Här kan paralleller till tiden under andra världskriget anas. Statsnyttan sattes före klarspråk om förtryckare. Då blir det viktigt att självständiga opinionsbildare värnar det fria ordet samt lyfter fram och kritiserar övergrepp också när de förekommer i Natolandet Turkiet.