Sällan har villkoren för häktade i Sverige diskuterats lika mycket som i somras. Då häktades den amerikanske rapparen ASAP Rocky för en misstänkt misshandel, som han senare dömdes för.
Dock var inlåsningen av artisten varken anmärkningsvärt lång eller särskilt spektakulär av något annat skäl än att den häktade var känd. Det är mer än man kan säga om svenska häktningsregler, för vilka Sverige under flera år har fått återkommande kritik, bland annat från Europarådet, FN:s kommitté mot tortyr och Barnombudsmannen.
Det handlar exempelvis om långa häktningstider och att det till skillnad från i många andra länder, som Danmark och Tyskland, inte finns en bortre tidsgräns för hur länge någon kan vara häktad. Att barn isoleras, vilket har likställts med tortyr eller annan grym behandling, som är förbjudet enligt Barnkonventionen som är svensk lag sedan årsskiftet.
Samt att användningen av restriktioner vid häktning är hög i Sverige i jämförelse med andra länder, vilket innebär att den häktade inte får lyssna på radio, se på tv, läsa tidningar eller umgås med andra häktade.
Nu vill regeringen ändra på detta. I en lagrådsremiss, som presenterades tidigare i februari, föreslår regeringen att en häktning max ska få pågå i sex månader för vuxna och tre månader för barn, förutsatt att det inte finns synnerliga skäl för längre tid.
Vidare ska isoleringen av barn upphöra, genom att häktade under 18 år ska ges rätt till umgänge med andra – i praktiken främst häktespersonal – minst fyra timmar om dagen.
Förutom de rent humana aspekterna och att Sverige fullt ut kommer kunna börja uppfylla sina konventionsåtaganden, kan införande av tidsgränser förhoppningsvis skynda på processer, eftersom de inblandade bör anstränga sig för att inte överskida deadline. Dessutom, vilket anges i remissen, kommer domstolarna inte behöver hålla lika många förhandlingar i häktningsfrågan, vilket frigör åklagarresurser och minskar kostnaderna för rättsliga biträden.
För Kriminalvårdens del kommer beläggningen på häktena att minska, vilket även det är en kostnadsbesparing som kommer att underlätta för häktena eftersom de ofta har hög belastning.
Sammantaget finns det alltså inga fördelar med att inte försöka hålla nere häktningstiderna, så länge det inte äventyrar brottsutredningar.