Förra veckan erkände partiledaren Ebba Busch brott och dömdes för grovt förtal. I intervjuer efteråt rättfärdigade hon dock sin handling och menade att hon är oskyldig "i själ och hjärta". Det är mycket uppseendeväckande. Men det finns samtidigt ett mönster i Buschs gränslösa omdömeslöshet.
I en partiledardebatt i SVT:s Agenda i juni 2020 påstod hon att regeringen ”med berått mod” tillåtit spridning av coronasmitta. Då hade hon i månader suttit i partiledaröverläggningar – i stort sett nöjd med det som gjordes för att hålla tillbaka det tidigare okända viruset. När de döda blivit fler sökte hon ändå smeta skuld på politiska motståndare.
”Med berått mod” hade de låtit smittan spridas – en oprecis men suggestiv anklagelse, med utstuderat ordval. ”Med berått mod” har i svenska språket en entydig innebörd: avsiktligt, med flit – eller, med ett ord ur brottsbalkens vokabulär, uppsåtligen.
Denna förlöpning från Ebba Busch, som hon dessutom upprepade i riksdagen i januari 2021, var lika grov i sak som i språklig hätskhet. Vintern och våren 2020 hade fackmyndigheter och regering varit tvungna att ta beslut under stor osäkerhet, med endast brottstycken av medicinsk kunskap. Det var en orimlig anklagelse att de avsiktligt skulle ha låtit spridning ske på ett sätt som skulle kosta många människoliv.
Hon kom ändå undan med det förberedda, taktiskt motiverade och dessutom upprepade övertrampet. Det blev ännu ett steg på vägen mot den förgrovning och ”trumpifiering” av det politiska språket som Ebba Busch gjort sig själv till en del av.
Nu har hon på en och samma gång erkänt sig brottslig vad gäller grovt förtal i ett inlägg på Facebook och samtidigt framställt sig som både sanningsenlig och oskyldig. Hennes kollision med brottsbalken har en bakgrund i en tvist om ett fastighetsköp och avser ett tidigare ombud för en motpart. Tvisten om huset har inte kommenterats här på ledarplats. Inte heller nu anser vi att den har ett allmänintresse som motiverar detta.
Men åter har Ebba Busch reagerat med att skruva upp tonläget och säga emot sig själv. Anser hon sig ha haft försvarbara skäl att skriva det hon skrev kunde hon varit rakryggad nog att stå för det fullt ut, ta rättegången och argumentera för frikännande. Nu betalar hon böter och tar den villkorliga domen. Hon erkänner brott, hävdar likväl att hon är oskyldig, men slipper kanske ändå inte undan ett skadeståndsmål.
Än mer förödande för henne är dock den linje som kan dras till den här historien från den målmedvetna kränkningen och oförskämdheten i utspelet om smittspridning ”med berått mod”. Det som borde göra henne omöjlig, både som partiledare och som statsråd, är summan av det uppskruvade tonläget och det sviktande omdömet.
Ändå tänker sig Ulf Kristersson (M) uppenbarligen att ha Ebba Busch (KD) på en av de mest centrala statsrådsposterna.
Fanns något innehåll alls i det som han påstod till Dagens Nyheter så sent som 20 maj, att han som eventuell regeringsbildare vill ”tillsätta statsråd som är riktigt respekterade människor”? Kan det innefatta en person som nyligen har dömts för brott?