Man satte målet att begränsa temperaturhöjningen till 1½ grad, inte 2 grader. Alla länder ska redovisa hur de arbetar för att bidra till det.
Några veckor senare är världsmarknadspriset på råolja nere på 30-dollarsnivån. Vad gör man då, om man ska leva upp till det man enades om i Paris? Effekten av billig fossil energi är ju att förbrukningen ökar, att andra mer miljövänliga energislag får svårare att konkurrera och att ny teknik bromsas.
Samtidigt är ju fallande oljepris på andra sätt fördelaktigt. Länder som Putinryssland, och oljestater med diktaturstyre, får mindre makt och svårare att rusta och hota sina grannar. Uppskruvade oljepriser har inneburit ett slags destruktiv beskattning av företag och arbete i en mängd länder. Levnadsstandard och tillgång på jobb har skadats, och en inkomstöverföring skett till samhällssystem av auktoritärt slag.
En stor oljeprissänkning efter en period med oljechockpriser har inträffat förut, på 80-talet. Konsekvensen den gången var att mycket av energisparande och miljöarbete stannade av. Klimatstörningar och oljedespotiernas makttillväxt blev då problem som efter ett tag åter förvärrades. Sverige var ett undantag, oljeberoendet bröts till större delen. Fossilgasalternativet avvisades. Kärnkraftsatsningen fullföljdes. Fjärrvärmen och annan bostadsuppvärmning blev allt mer oberoende av fossileldning.
Svaret på en oljeprissänkning som den som nu inträffat bör inte vara att låta låga priser sabotera klimatarbetet och att passivt vänta på att oljestater och oljebolag efter ett tag kommer i läge att på nytt klämma mängder av miljarder ur företag och konsumenter.
Nu borde miljöskatter på drivmedel och andra fossila bränslen höjas med viss kraft, och mest i de länder där dessa skatter i dag är lägre. Beskattning av arbete och företagande kan då lindras. Ekonomin kan därigenom fungera mer klimat- och miljövänligt.
Tyske finansministern Wolfgang Schäuble tog på ett möte i EU för några dagar sedan upp tanken på en samlad höjning av bensin- och dieselskatt i alla EU-länder.
Vanligare är att det ganska korttänkt blundas för vad det finns tillfälle att göra, och att politik blir rent bakvänd vad gäller miljöpåverkan.
Så även i Sverige. Här har visserligen en höjning av bensin- och dieselskatt, förutom den för närvarande obetydliga indexeringen, skett med vardera omkring 50 öre. Det fallande världsmarknadspriset har gjort detta föga kännbart.
Men samtidigt leder effektskatten på kärnkraft, samt den fortsatta favoriseringen av kol- och gaseldning i Tyskland och en rad andra grannländer, till att klimatvänlig kärnkraft stängs av, och att el från fossileldade kraftverk fyller ut dess plats i Nordeuropas elmarknad. Den fossilgynnande politiken är för närvarande starkare än den fossilmotverkande. Effekten blir rakt motsatt mot perspektivet från Parismötet.
Det bakvända här i Sverige finns inte bara i regeringen. All opposition har i något varierande grad motsatt sig bränsleskattehöjningen, trots att oljeprisfallet till stor del hade hänt redan i höstas. Centern har dessutom under hösten ställt sig på regeringens, eller snarare på MP:s, sida om effektskatten – som driver på en ersättning av klimatvänlig ström med klimatskadlig.
Det finns verkligen utrymme för ett konstruktivt omtänkande där regering och opposition möts i att skärpa fossilskatter och ta bort effektskatten – som ju i realiteten är en maskerad stimulans för fossileldning.