Världen, och Sverige, kliver in i en osäker framtid. Arbetslösheten förväntas öka, många unga inom serviceyrken förlorar jobbet. Samtidigt kan arbetskraftsbrist fortsätta öka inom många branscher. När ekonomin så småningom vänder är det därför extra viktigt att arbetsgivare och samhälle tar till vara på erfarna människor och deras kompetens.
Enligt en undersökning beställd av fackförbundet Civilekonomerna, refererad i tidningen Karriär, säger 32 procent av deras medlemmar att de har varit utsatta för åldersdiskriminering när de sökt arbete.
Det mer uppseendeväckande är att det redan vid en ålder av 48 som attraktionen på arbetsmarknaden sjunker. I Delegationen för senior arbetskrafts rapport ”Bortvald på grund av ålder – åldersdiskriminering vid rekrytering” börjar problemen redan vid 40. Detta trots att många chefer ser den äldre arbetskraften som pålitlig, erfaren och arbetsam. Yngre uppfattas däremot som mer drivna, läraktiga och flexibla, även om det saknas starka belägg för att så skulle vara fallet.
För personer som närmar sig pensionsåldern är det särskilt svårt att hitta nytt jobb, och många lämnar i stället arbetsmarknaden helt. Arbetsgivare som vill anställa nytt kan vara oroade över att personen tar ut pension bara några år efter anställning. Men det är feltänkt, för även personer under 40 kan säga upp sig, och byta arbete.
Om en 44-åring har svårt att hitta ett nytt jobb skapas inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. Det riskerar leda till att fler stannar kvar på arbetsplatser där de vantrivs och det totala antalet sjukskrivningar kan öka. När intresset för arbetet sviktar kan också produktiviteten sjunka.
Det är inte heller hållbart att personer som har mellan 10 och 30 produktiva år kvar väljs bort av arbetsgivare, eller att deras kompetens inte nyttjas på bästa vis. Det bör därför vara möjligt att ställa om, byta bransch och skapa sig en ny karriär senare i livet än vad som är det vanliga i dag. Men för att det ska ske krävs att arbetsgivare gör sig av med fördomarna om äldre.