Ett farligt virus som sprids globalt och vållar arbetslöshet och krympande handel. Det är något helt annat än misskötta statsfinanser, mygelekonomi, regleringar och en bräcklig banksektor fylld av sådant som inte tål dagsljus.

Allt det senare var en viktig del av bilden då ledande tyska politiker – och många här i Norden – höll emot kraftigt när finanskrisen efter 2008 ledde till krav på stora lån till sydeuropeiska stater, med hjälp av övriga EU:s kreditvärdighet.

Då Grekland, som var mest illa ute, ändå fick stora krispaket knöts de till handfasta reform- och saneringsprogram som blev noga övervakade. Cypern däremot, där banksystemet var fullt av ryska oligark- och maffiapengar, fick på goda grunder nej till att EU skulle rädda landets obskyra storbanker.

Men nu förordar Angela Merkel och Emmanuel Macron en mycket stor stödfond för EU-länder som drabbats ekonomiskt av pandemin. EU-kommissionen skulle låna upp pengarna och merparten fördelas som bidrag, återstoden som lån.

EU-kommissionen har utarbetat ett sådant förslag. Europeiska rådets ordförande Charles Michel har reviderat det i ett underlag för helgens toppmöte, för att göra det mer godtagbart för skeptiska regeringar.

Det är ett mycket stort steg den tyska regeringen tagit, med en helomvändning i en inrikespolitiskt ytterst känslig fråga. Skälen är lika tänkvärda i Sverige. Det håller inte att dra paralleller med budget- och finanskriserna för cirka tio år sedan. De var i flertalet fall självförvållade.

Pandemin däremot slår mot länder oavsett ekonomisk politik. Konsekvenserna kan fortplanta sig i en internationell depression som krymper handeln och vållar långdragen arbetslöshet och nya finanskriser. Vissa länder, särskilt de med mycket stor turistsektor, har dessutom ekonomiskt drabbats långt värre än andra. Både regionala och sociala motsättningar kan växa och försvåra ekonomins omställning och återhämtning.

Behovet av lånefinansierad stimulanspolitik är uppenbart, men flera länder kan väntas få svårt att klara den upplåning som behövs. Tyskland och Sverige har inga sådana svårigheter. Men drar andra länder ned Europa i en allmän, långdragen depression slår de ekonomiska och sociala följderna mot samtliga EU-länder. Finns ingen solidaritet i EU i krislägen kan välfärdens ekonomiska stabilitet och demokratiernas säkerhetspolitiska intressen undergrävas.

Denna orsak till att Angela Merkel bytt linje är lika relevant för Sverige. Att vi inte är med i euroområdet kan påverka vilka av åtgärderna Sverige bör delta i. Att ställa sig helt vid sidan av krisfonden, eller motsätta sig alla inslag av bidrag, ligger inte i Sveriges intresse.

Sverige och många andra bör inrikta sig på reglerna för krisfonden. Dessa ska hindra att den missbrukas, men även ta hänsyn till att i fortsatt pandemi kan länder som hittills kommit lindrigt undan höra till de hårt drabbade.